När man bygger en ny lift försöker man alltid frakta linan till toppen, om det är möjligt. När det gäller linor upp till cirka 16 mm i diameter brukar det gå bra med ett terränggående fordon, om det inte finns väg till toppen. Därefter drar man linan nedåt på ena sidan av liften. Så drar man ner även den andra sidan, så att båda ändarna hamnar längst ned.

Kan man inte frakta linan till toppen använder man lämpligt fordon för att dra linan uppför. Det fungerar bra vid tunnare linor med lägre vikt per meter.

Vid grövre linor, 25–50 mm, är man tvungen att först frakta en tunnare lina (exempelvis 12 mm) till toppen med maskin eller med helikopter, och sedan dra upp den grövre linan.

Ibland kan man av olika orsaker inte dra linan nedåt längs linbanans linje. Det kan vara bebyggelse eller en sjö mellan toppen och dalstationen som omöjliggör mark transport. ?I sådana fall fäster man linan på toppen, och drar ut den med lintrumman hängandes under en helikopter.

Därefter ställer man en större lina (cirka 25 mm) på linbockar längs ned och kopplar ihop de två linorna med en enkel skarv. Med hjälp av den tunnare linan dras den grövre linan. Slutligen gör man om samma sak en gång till, och kopplar då ihop 25 mm-linan med den slutliga linan, som kanske är 50 mm i diameter. Man växlar gradvis upp lindiametern för att inte överskriva någon linas brottslast, det vill säga dess hållfasthet.

Skarven görs därefter på bästa möjliga plats sett ur arbetssynpunkt, så långt ned i backen som möjligt.

Samma metod använder man sig av när man drar linor över bebyggda områden där linan på inget vis får komma i kontakt med hustak eller annat på marken. Genom att sträcka linorna kan man hålla nödvändig höjd, och dra stora tunga linor utan att behöva ta hänsyn till vad som finns inunder.

Skarvens längd vid en långsplits är 1 200 gånger lindiametern. En lina med diametern 50 mm har en skarv som är minst 60 m lång.

Ammi Frånberg, lifttekniker

Liftlinan består i allmänhet av sex kardeler stålwire, och en kärna som kan vara hampa eller plastlina. Linan skarvas eller sätts ihop med en lång splits, där kardelerna är föskjutna längs linan med ett avstånd från ett par meter och uppåt, beroende på linans grovlek. Nära änden sticks kardelen in i linan, där den ersätter kärnan ungefär en meter.

Det ska till ett tränat öga för att se insticken. Lättast får man syn på dem om man står intill liften och låter linan löpa förbi.

Linan levereras hela längden i ett stycke, eftersom en liftlina inte får ha för många skarvar av säkehetsskäl. När man byter ut en lina är halva jobbet redan gjort, eftersom man använder den gamla linan som draglina. Man gör en provisorisk splits och drar den nya linan på plats.

En av de större tillverkarna av liftlinor är schweiziska Fatzer.

Parne Hermansson, Hemavan

Så över till två nya frågor:

Jag tycker att spisplattorna verkar ha längre uppvärmningstid runt 17-tiden. Beror det på att många använder elen just då, eller är jag bara otålig och därför tycker det går sakta?

Britt-Mari Mattsson, Nyköping

Fordon på hjul styrs ju i allmänhet med vridbara hjul i framänden. Men fordon utan hjul – som båtar och flygplan – styrs med bakänden. Varför det?

Jan Andersson, ?Ystad

Skicka in era svar och nya intrikata frågor till teknikfragan@nyteknik.se

Det är ni, kära läsare, som både frågar och svarar i Teknikfrågans spalter.