SVAR:

Utan att vara någon expert på glödlampor kan man räkna upp två mekanismer som ger skillnaden i livslängd på halogenlampor för olika spänning:

Låt oss titta på effektsambandet P = U² /R

Om effekten hos glödlampan ska vara densamma när spänningen, U, ökas 10 gånger, från exempelvis 23 volt till 230 volt, måste ju också R ökas för att P ska vara konstant, nämligen med 100 gånger. Detta kan göras på två enkla sätt. Antingen genom att längden på glödtråden ökas med 100 gånger eller att tvärsnittsarean på tråden minskas till en hundradel. Det första ger en hundrafaldig materialåtgång, det andra en tråddiameter som förmodligen konkurrerar ut spindeltrådens i tunnhet. Det första fallet ger en hundra gånger dyrare glödtråd, det andra ger dyrare tillverkning på grund av att tråden ska dras till sådan finhet. Dessutom blir tråden i det fallet också mindre hållfast.

Om man i stället ansätter att materialåtgången i glödtråden ska vara densamma i de båda fallen kommer man (med lätthet, som professor Grimvall skulle säga) fram till att längden måste ökas endast tio gånger medan radien hos tråden måste minskas med kvadratroten ur 10, eller till cirka en tredjedel.

Men sedan kan man fråga sig om inte en grövre tråd, som den i lågvoltslampan, tål att belastas hårdare, det vill säga ges en högre effekt utan att hållfastheten i tråden äventyras. Det var väl så som lågvolts-halogenlampan kom fram. Om man pressar högvoltslampan till samma vita ljus med tunnare glödtråd kommer sannolikt livslängden att äventyras.

Varför man idag marknadsför halogenlampor för 230 volt, ja det måste man nog vara produktspecialist för att komma fram till. Eller kanske marknadsförare. Det blir en transformatorlös konstruktion med lägre armaturkostnad men med högre driftskostnad, lägre ljusutbyte och tätare lampbyten. Eller?

Gunnar Hemström, Högsjö

Vad skulle händaom ett flygplan på låg höjd (cirka 1 000 meter) dumpade bränsle över en villatomt där någon eldade löv och gamla kvistar? frågade Stefan Odestedt i en kommentar till svaren om flygbränsledumpning i NyT 2008:06.

Svar:

Självklart kan man tänka sig en nödsituation där man tvingas ta till dumpning på låg höjd och över bebyggelse.

En beräkning av det hypotetiskt ogynnsammaste läget ger:

Flygplanet kan inte flyga mycket långsammare än 100 m/s. Anta höjden 1 000 meter. Normal maximal dumpningskapacitet är 1 000 kg/min, vilket fördelas på två munstycken med cirka 10 meters mellanrum, således 500 kg per minut per munstycke. Eller cirka 10 liter per sekund. På den tid 10 liter dumpats ut per munstycke så har flygplanet rört sig 100 m.

Per meter flygplansträcka sprids det då ut en deciliter bränsle per munstycke.

Om man tänker sig stå i ett torn av tredubbel Eiffeltornshöjd och häller ut en deciliter bränsle över en mindre brasa på marken så inser man att det omöjligt kan innebära någon fara för eldsvåda, utan allt bränsle kommer ha förångats under fallet ner mot marken.

Lars Hansén, Norrtälje

Veckans nya fråga handlar om kärnkraft:

Jag såg häromdagen i dagstidningen en notis om en ny typ av kärnkraftsreaktor som benämndes ”MOL”. Hur fungerar en sådan? Vidare påstods i notisen att bränslet för MOL-reaktorn skulle kunna vara utbränt kärnbränsle från Sveriges konventionella kokar- och tryckvattenreaktorer. Detta bränsle skulle enligt notisen endast vara utnyttjat till cirka 5 procent.

Det låter ju alldeles för bra för att vara sant. Förutom att bränslet till MOL-reaktorn blir gratis, så skulle avfallsproblemet med nuvarande kärnbränsle vara löst i ett nafs. Dessutom skulle energiförsörjningen i Sverige vara säkrad i hundratals år om denna nya reaktortyp kom till användning.

Slutligen: Vad betyder ”MOL”?

Jan Samuelsson, Västerås