Vad är 
orsaken till höladornas form ute på fälten 
i Norrbotten? Väggarna lutar utåt uppe vid takskäggen. Har detta någon funktionell orsak, eller är det bara en fråga om arkitektoniskt tilltalande formgivning?

Det undrade Sten Josefsson i Mjölby. Här kommer svar.

Ladorna är glestimrade med gott om springor mellan varven så att höet ska kunna luftas. Med lodräta väggar skulle nederbörd lätt kunna tränga in, men med lutande väggar förhindras detta till största delen.

Väggarnas form gör att snö inte driver upp mot väggarna och gör ladan svåråtkomlig på vintern, då ju höet skulle hämtas med häst och släde. Tvärtom bildas ett parti med nästan bar mark närmast ladan.

Höets tyngd avlastas mot ytterväggarna, och det undgår därför i viss mån att bli sammanpressat under lagringen.

De nedersta varven av väggtimmer kan tas från kortare virke, vilket ger mindre spill.

Ladornas form sägs vara mycket vridstyv jämfört med en mer normalt fyrkantig form. Viktigt då ladorna placerades utan grundläggning, och ofta på svag och sank ängsmark. De behöll formen trots sättningar.

Lars Sellbom, Hortlax

Lador typiska för Norrbotten har lutande väggar. Ladorna fanns ute på ängarna för att torka och förvara hö. Att väggarna är snedställda har flera skäl:

1. Väggarna hjälpte till att ”lyfta” höet, och därmed lufta det.

2. Skydd mot regn. Det regnade inte in när timren låg så.

3. Lutningen gjorde också att snön hölls borta från området närmast ladan. Det gav bättre luftcirkulation, men gjorde också att det blev lättare att komma åt ladan på vintern.

Med aittorna på bilden i NyT 2009:22 är det en annan sak. Aittor med utsvängda väggar är typiska för Tornedalen. Aitta är finska för härbre, och det var alltså en förrådsbyggnad man hade hemma på gården. (Ska stavas med två t. En aita är ett staket.) Att aittornas väggar är svängda har ingen funktionell orsak. Det gjordes av estetiska skäl. Det var vackert, och det krävde byggnadsskicklighet. Det var någonting att stoltsera med.

Mikaela Omark, Luleå

Lutande väggar, från stenfot till takband, förekommer på alla timmerbyggnader i delar av Norrbotten åtminstone från 1600 talet fram till någon gång under mitten av 1800 talet. Utfallet är vanligtvis jämnt fördelat över hela höjden och vanligt förekommande är 20-30 cm. Anledningen är att vid regn ska inte vattnet rinna utefter timmerstockarna ända ner till stenfoten, utan droppa av från stockarna allt eftersom. På mangårdsbyggnader upphörde bruket under 1800 talet, troligen p.g.a. att brädfodring blev vanligt.

De norrbottniska höladorna, i synnerhet från Luleå till Kalix älvdalar med mellanliggande områden har sina ursprung i träsk eller myr lador. Fram till slutet av 1800 talet var den största arealen brukad mark myrar eller träsk. För att kunna bevara det slagna höet till vintern då först lämpligt före för hemtransport infinner sig, byggdes relativt små lador i kanterna av slåttermarkerna. Var backen någorlunda torr byggdes ladan vilande på upplagsstenar ovan mark och i vissa fuktigare lägen även på pålar. Dessa lador utfördes glestimrade för att luft skulle få tillträde. För att inte snö och regn skulle driva in lutade man väggarna, vanligtvis mycket mer än på andra timmerbyggnader. När myrslåttern under 1900 talet övergavs flyttades ladorna till de nyodlingar som i stället brukades, eller så byggdes nya efter traditionella mallar.

Per Björkman

Nu över till något helt annat, nämligen bisarra produkter som påstås minska bilars bensinförbrukning.

Jag läste för en tid sedan en artikel om mirakelapparaten ”Z5” (se www.z55555.com ) som påstås spara upp till 40 procent av bensinförbrukningen och öka motoreffekten på bilar. Apparaten består av en metallsak som stoppas in i luftintaget till motorn.

Konceptet påminner om ”Vorteccyclone”, ”Turbonator” eller varför inte ”Water4Gas”? En granskning av mirakelteknikerna finns på

http://www.popularmechanics.com/automotive/new_cars/1802932.html?page=1 Där döms de ut.

Men det finns uppenbarligen människor som hävdar att de provat och att det fungerar. I en film på Youtube påstås att den israeliska bilprovningen (eller något liknande) testat Z5, mätt utsläpp och bekräftat resultat.

Kan det vara som med ”Water4Gas” , att den här typen av produkter kan ge viss effekt under vissa speciella omständigheter? I så fall, varför?

Konny Eriksson

På webbsajten air4zero.com presenteras en teknik för att konvertera bilar till luftdrift, vilket påstås sänka bränslekostnaderna med tiotusentals dollar per år. På sidan kan man teckna sig för ett ”conversion kit” för sin bil eller motorcykel. Bilen påstås då kunna gå 
20 000 miles, cirka 3 200 svenska mil, på en tank. Förklaring: ”Air pressure is recycled back to the air tank, with no need to refuel the air tank ever again.” Låter som trolleri.

På sidan presenteras också finansiering, och att man själv kan teckna aktier i bolaget. Det talas också om samarbete med den indiska biltillverkaren Tata.

Kan detta verkligen fungera?

Michael Henze

Skicka in era svar och nya intrikata frågor till 
teknikfragan@nyteknik.se

Det är ni, kära läsare, som både frågar och svarar i Teknikfrågans spalter.

Fler teknikfrågor längre ner på sidan.