I Ny Teknik 1991:25 påstod en engelsk konsult att en lågenergilampa som uppgavs förbruka 14 W i själva verket förbrukade 38 W, eftersom dess reaktiva impedans fasförsköt strömmen. Stämmer det?
Och stämmer det att det blir elleverantören som får stå för mellanskillnaden?

Det undrade Bengt Ragnemalm.

Håll i hatten, för här kommer svar.

Svar:
Sanningen är att lampan drar en aktiv effekt på 14 W och en skenbar effekt på 38 VA. Watt och voltampere är alltså inte samma sak. Den reaktiva effekten, som uppstår i lampans inbyggda transformator, kan beräknas med Pythagoras sats

där S = skenbara effekten, P = aktiva effekten och Q = reaktiva effekten
Alltså, den reaktiva effekten

VAr (voltampere reaktivt).
Sambandet mellan de tre växelströmseffekterna kan åskådliggöras med en effekttriangel:

Fi är fasförskjutningen mellan spänningen och strömmen och beräknas med formeln

För lågenergilampan gäller alltså att fasförskjutningen

Vidare gäller att S = U·I där U = spänningen och I = strömmen.
Om S = 38 VA och U = 230 V blir

Utifall vi inte hade haft någon reaktiv effekt i lampan skulle den skenbara och aktiva effekten ha varit densamma. Då skulle lampans ström­förbrukning endast ha blivit

Mellanskillnaden på 0,11 A förorsakar mycket riktigt en förhöjd effektförlust i ledningsnätet som elleverantören får stå för. Effektförlusten PF i en ledare ökar med kvadraten på strömmen enligt formeln P(F)= R(L) · I^2, där R(L) är ledarens resistans.

En elleverantör (jag tror det var i Malmö) delade ut gratis lågenergilampor till sina kunder med förhoppningen att effektförlusten i ledningsnätet skulle minska. Som vi alla förstår slutade det hela med fiasko. Elleverantörens effektförluster i ledningsnätet kvarstod. Förutom den höga kostnaden för alla lågenergilampor fick även elleverantören kännas vid lägre intäkter från kunderna vars aktiva effektförbrukning minskade jämfört med när de använde vanliga glödlampor. Som kund betalar man för antalet förbrukade kWh, vilket är förknippat med den aktiva effekten som mäts
i watt.


Svar:
Frågeställaren berör i sin fråga en enligt min uppfattning mycket försummad elsystemparameter i Sverige, nämligen reaktiv effekt.

De moderna lågenergilamporna, med så kallade switchade nätaggregat, verkar alla vara tillverkade i Kina och har ett cos på cirka 0,6 vilket inte är särskilt lysande.
Det borde var nätägarna som ställer kraven på utrustning som skall anslutas till elnätet. Frågan borde undersökas av nätägarnas organisation Svenska Kraftnät, lämpligen som ett uppdrag till Elforsk.

Slutsatsen är dock att lågenergilampor lönar sig i energisystemet vad gäller belysningseffektivitet, miljöpåverkan på marginalen och resursuttag jämfört med glödljus. LED - lysdioder - kommer starkt, och är säkert framtidens melodi.
Tills det kommersiella genombrottet för lysdioderna är ett faktum bör och måste kvicksilverhaltiga lågenergilampor och lysrör hanteras som miljöfarligt avfall och lämnas till miljöstationerna.


Nästa fråga gäller fingrar:

Fråga:
Det börjar bli allt vanligare med touchknappar, små punkter som man ska trycka på för att exempelvis öppna dörrar eller få vatten i handfatet på toaletten. Min fråga är om det är något fel på mina fingrar? Är de för blodfattiga?
Jag trycker och trycker, snabbt och långsamt, men får inget vatten, varken på toaletten på X2000 eller Kungliga Operan. Sist höll jag på att inte komma av Pågatåget i Lund för att dörren inte vill acceptera min tumme. Finns det något hemligt knep?


Det är ni läsare som både frågar och svarar i Teknikfrågans spalter. Skicka svar till teknikfragan@nyteknik.se

Fler teknikfrågor på www.nyteknik.se/teknikfragan