Dagens bioljud fungerar inte på det sätt som Johan Bengtsson beskrev i Ny Teknik 2006:6, hävdar Pär Johansson i följande kommentar:

! Johan beskrev det gamla Dolby Surround-systemet, som använde två ljudspår för att överföra fyra kanaler (L, C, R, S). Någon eller några av signalerna måste då spelas upp i flera högtalare, något som ofta leder till utsläckning mellan kanalerna, dålig lokalisering av ljudkällorna och bristande kanalseparation, särskilt för publiken i biosalongens periferi.

Moderna digitala system som DTS och Dolby Digital använder flera diskreta kanaler som överförs med lika många ljudspår. I 5.1-surround används 5 kanaler (L, C, R, Ls, Rs) med fullt frekvensomfång, samt en bandbegränsad kanal (.1-kanalen) för LFE (Low Frequency Effects). Med komprimering kan datamängderna minskas så mycket att en timmes DTS 5.1-ljud kan lagras på en vanlig CD. Många DVD-spelare stöder detta ljudformat. En nackdel med 5.1 är att dess spatiala upplösning är bäst framför lyssnaren, sämre bakom honom och allra sämst på sidorna, där hörselns lokalisering också fungerar som sämst.

Det behövs egentligen inte så många kanaler för att överföra surroundljud. Mike Gerzon och, oberoende av honom, Duane Cooper och Takeo Shiga, visade i början av 1970-talet att det bara krävs fyra kanaler för att överföra information om ett fullständigt tredimensionellt ljudfält. De två första kanalerna är i princip -M/S-stereo, det vill säga en kanal med monoljud och en med sidoljud. De två andra lagrar informationen i höjdled och djupled. Detta kallas idag för Ambisonics B-format, och kan tas upp av en så kallad ljudfältsmikrofon.

Ambisonics kan ses som en matematisk generalisering av M/S-stereo. Precis som M/S, måste B-formatet avkodas till signaler som kan avlyssnas _i högtalare.

Fördelen är att detta kan göras för ett ljudsystem med valfritt antal högtalare (dock helst symmetriskt placerade).

Tvådimensionellt surroundljud kräver faktiskt bara tre högtalare och tredimensionellt fyra, även om resultatet blir betydligt bättre med flera högtalare.

Som Per mycket riktigt påpekar så beskrev jag ljudformatet dolby-SR (Dolby Spectral Recording) som också mycket riktigt har modernare digitala uppföljare med fler kanaler, i huvudsak DTS (Digital Theater Systems).

Dock kan noteras att dolby-SR fortfarande används på ett ganska stort antal biografer, framför allt mindre biografer på landsbyggden. Det kan även noteras att när DTS slutar fungera (villket händer i bland, oftast utan att publiken märker något) så går avkodaren automatiskt över och kör SR i stället.

(Eller som någon biobesökare kommenterade det hela: "Vad bra det låter med digitalt ljud", fast DTS hade under den föreställningen inte fungerat överhuvdtaget, så det var analogt ljud han hade hört...)

Den artickel jag svarade på handlade om hur man kunde koda flera kanaler på ett färre antal - vilket dolby SR är ett exempel på där 4+1 kanal lagras på två. De digitala ljudsystemen har ingen nytta av sådan kodning och det krånglar till avkodningen så här lagras varje kanal separat.

Nästa fråga handlar om lysande fjärrkontroller:

? Jag har nyligen upptäckt att om man fotograferar en lysande IR-diod (exempelvis i en telefon eller en fjärrkontroll) med digitalkamera, så lyser dioden blå(!) på bilderna. Hur kommer detta sig?

Magnus Karlsson
Göteborg

Svar och nya intrikata frågor till teknikfragan@nyteknik.se