Fråga:

Varför installerar man inte små vindgeneratorer på mobilmasterna? De skulle kunna ladda batterisatser så att mobilnäten kan hållas igång även när det stormar och matningsledningarna bryts av nerfallande grenar. Blåser gör det väl tillräckligt?

Lars Cronquist

Svar:

Man har faktiskt gjort så. Mest med solpaneler, men även ibland med en Savoniusrotor* på toppen av masten. Men detta har uteslutande skett i tropikerna (och i Australien,red anm), på platser där det normalt inte finns någon elektricitet.

Förmodligen anses vår elförsöjning så tillförlitlig att man inte bryr sig om att satsa på sådant här i Sverige.

Anders Koch

PS:Den vertikalaxladeSavoniusrotornuppfanns 1924 av den finske ingenjören Sigurd Savonius, och patenterades i en rad länder två år senare. Den S-formade rotorn bygger på samma princip som de vinddrivna snurrande reklamskyltar som man tidigare ofta såg utanför bensinstationer (numera är de förbjudna). Savonius studerade flitigt vindströmmar, och han tänkte sig att hans rotor skulle kunna användas för framdrivning av båtar i stället för segel. För sina försök inrättade han en vindtunnel i sin verkstad i Helsingfors. Den blev hans bane, för i blåsten ådrog han sig dubbelsidig lunginflammation och avled vid 46 års ålder.

En kylslagen fundering:

En familj har ett kylskåp och förbrukar alltid en viss mängd varor som går via kylskåpet. Vilket av följande alternativ drar mest energi, från det att man fyllt kylskåpet med varor?

1) Kylskåpet hålls alltid fullt, man fyller på igen så fort man tagit något.

2) Kylskåpet hålls bara kvartsfullt, man fyller på till samma nivå när man tagit något.

Många hävdar att det är mycket bättre att alltid ha kylskåpet fullt, för då drar det mindre energi. Är det sant eller en myt? Personligen tror jag att alternativ 2 drar mindre energi, baserat på följande resonemang:

Det allra energisnålaste måste väl vara att inte ha någonting alls i kylskåpet, då behöver ju bara väggar och luft kylas. Men då får man inga kylda varor. Alltså måste det näst bästa vara att underhålla så få varor som möjligt med kyla.

Michael Henze, Malmköping

Ny fråga:

Jag har funderat på hur vi hanterar biologiskt hushållsavfall (matrester) på bästa sätt. Sopsortering och egen kompostering uppmuntras i dag. På så sätt kan avfallsmängden som går till förbränning minskas. Förbränning av sopor är en viktig energikälla och ger el och fjärrvärme. Den jord som erhålls efter kompostering är fri från föroreningar och kan riskfritt spridas. Transportarbetet för avfallshanteringen minskar. Fortfarande går dock en stor mängd biologiskt avfall, ofta med hög vattenhalt, med i soptunnan och hamnar i förbränningsanläggningen.

Antag att man i stället installerade avfallskvarnar i hushållen, och att biologiskt avfall maldes ned och gick ut i avloppsnätet. Mängden rötslam skulle då öka kraftigt, och man skulle kunna öka biogasutvinningen vid rötslamsförmultningen i reningsverken. På så sätt skulle man kunna få ett stort tillskott av biogas att använda som drivmedel. Skulle detta vara en attraktiv lösning ur energihushållningssynpunkt?

Det finns förstås invändningar: Man kan anta att avloppsnäten skulle få problem med transport av avloppsvatten med högre slamhalt. Restjorden efter central biogasrötning har högre halt av föroreningar och får inte spridas restriktionsfritt. Men har någon räknat på vilka energimängder det handlar om? Finns det någon positiv balans i en sådan förändring?

Mats Alexanderson

Det är ni läsaresom både frågar och svarar i Teknikfrågans spalter.

Skicka svar och nya intrikata frågor tillteknikfragan@nyteknik.se