Ända sedan Hollywood föddes har filmindustrin haft ett intimt kärleksförhållande till Detroit. Visserligen började det med pang-pang, cowboys, indianer och riktiga hästar i dramatiska jakter. Men snabbt insåg tidens filmmoguler att andra hästkrafter fungerade ännu bättre på den vita duken. En T Ford kunde användas både för slapstick och spännande biljakter i stumfilmens barndom. Sedan dess har bilar spelat en avgörande roll i många klassiska filmer.

- Min bil fort! ropar major Heinrich Strasser, slänger på luren och ger sig iväg. Det drar ihop sig till avsked i filmen "Casablanca".

Sedan står de därute alla fyra - Ilsa och Victor Lazlo, Rick Blaine och Louis Renault - i dimman på flygplatsen, bredvid bilen som tog dem dit: en fyradörrars Buick Convertible Phaeton årsmodell 1940. Rick (Humphrey Bogart) får säga sin odödliga slutreplik till Louis:

- Louis, jag tror det här är början på en underbar vänskap.

En annan filmklassiker, med en klassisk filmbil, är "Ung rebell". Genom hela filmen rattar James Dean en svart Mercury -49, vid sin sida i det breda framsätet har han en annan av 1950-talets unga stjärnskott, Natalie Wood.

Denna Ford Mercury är en av de mest berömda filmbilarna i historien. Och den är i?dag parkerad på ett museum i Reno i precis samma skick som när James Dean en gång körde den rakt in i filmhistorien.

Bilens betydelse för amerikansk populärkultur är enorm och asfaltromantikern, Bruce Springsteen, placerade i "Cadillac Ranch" Mercuryn i sin rätta kontext.

"James Dean in that Mercury '49. Junior Johnson runnin' through the woods of Caroline. Even Burt Reynolds in that black Trans Am. All gonna meet down at the ’The Cadillac Ranch’"

Fyra versrader kompressormatad amerikansk bilromantik, tre mytomspunna personer i tre filmer, två bilmodeller och en symbolladdad plåtskulptur i öknen utan för Amarillo, Texas. Bättre har det aldrig sagts. Varken förr eller senare.

Det finns ett tydligt ögonblick i filmhistorien när bilen förvandlas från objekt till subjekt, när bilen rullar fram och tar en huvudroll. Säg bilfilm och hela publiken i salongen ropar "Bullit". Ingen minns vad den här filmen från 1968 egentligen handlar om. Men alla minns den hisnande biljakten.

Det är magi i exakt nio minuter och 42 sekunder. Bakom ratten i en mörkgrön Ford Mustang 390 GT sitter kommissarie Frank Bullitt vid San Francisco-polisen.

Skurkarna som han jagar kör en 1968 Dodge Charger R/T 440 med 375 hästar under den svarta huven. En riktig muskelbil från Detroit. En bil från en annan tid, före oljekriser och klimatproblem, när ljudet av framgång var en mullrande V8.

Om man älskar film och bilar är det här år noll. Det är här historia börjar. På riktigt. Bilfilmen föds.

Visst har det körts fortare, hoppats både längre och högre i andra filmer. Men det har aldrig gjorts bättre än med Steve McQueen bakom ratten. Och själva biljakten har Bullitt-fanatiker ägnat all ledig tid åt att analysera och kartlägga, meter för meter och växelläge för växelläge, med samma gravallvar som om det vore scener ur en Bergman-film.

För Detroit blev filmen också en kassasuccé. En reklamfilm för Ford Mustang av sällan skådat slag. Man lånade ut fyra bilar och fick uppmärksamhet värd hur många miljoner dollar som helst.

Det var här någonstans som bilindustrin insåg värdet av att läsa manus och placera sina produkter i rätt filmmiljö. I?dag hamnar bilar inte längre i en film bara för att regissören eller manusförfattaren vill det, utan för att biltillverkarna betalar för det. Det är ett sätt att säkra en del av finansieringen.

Att författaren Ian Flemming låter James Bond köra en Bentley i böckerna var självklart ett utryck för att Agent 007 är en brittisk gentleman. Lika självklart var det för producenterna att i de första filmerna sätta brittiska bilar i händerna på James Bond. Brittiska agenter kör brittiska bilar. Aston Martin tvekade länge om det var rätt att låna ut en silverfärgad DB5 till Sean Connery. Men tack vare Q och Bond sköt försäljningen i höjden med katapultfart efter premiären 1964. "Goldfinger" blev en guldgruva för Aston Martin. James Bond har återvänt till Aston Martin långt senare. Men då var filmen nerlusad med trista Fordar, som dåvarande ägaren av sportbilstillverkaren, ville ha med i filmen. Och vad hade Ian Fleming och Q egentligen tyckt om att en brittisk agent kör BMW? Jag bara undrar.

Så många svenska bilar har författaren Sten Berglind inte lyckats hitta i filmhistorien. Inte ens i svensk film. I Ingmar Bergmans klassiker "Smultronstället", en tidig svensk roadmovie längs riksettan söderut - från Stockholm mot Lund, sitter Victor Sjöström bakom ratten på en trögstyrd sjusitsig Packard av årsmodell 1937. Bibi Andersson är en ung lifterska och Max von Sydow dyker upp längs vägen som mackägare, på en Caltex-station nära Gränna.

Volvos största framgång går tillbaka till 1960-talet när sportbilen P 1800 blev Helgonets bil i tv-serien med samma namn. Roger Moore skulle köra brittiskt, men Jaguar kunde inte få fram en E-type snabbt nog, så det fick bli svenskt. På Hisingen förstod man att Volvos värde skulle öka med tv-serien.

Sedan dess har väl Volvo synts mest i bakgrunden i amerikansk film. Men förra året gjorde Volvo rejäl comeback i den andra Twilight-filmen: New Moon. Författaren till böckerna Stephanie Meyer är Volvo-fan och det märks redan i böckerna. Det kan nu Volvo XC 60 åka snålskjuts på i reklamen. Volvo har fått blodad tand på produktplacering efter den här vampyrfilmen.l