Peepoo-bag heter påsen som består av nedbrytbar bioplast med ett tunt lager av urea på insidan. Urean startar en nedbrytningsprocess, höjer PH-värdet och dödar bakterier, virus och parasiter som kan orsaka sjukdomar.

- Nedbrytningsprocessen för fekalierna tar två veckor vid 32 grader och fyra veckor vid 20 grader. Själva påsen har förvandlats till koldioxid, vatten och mull efter högst ett år, förklarar Camilla Wirseen, arkitekt och projektledare i företaget Peepoople som tagit patent på påsen.

En årsförbrukning för en person ska ligga på mindre än 12 amerikanska dollar. Tanken är att den ska användas i de enorma slumstäderna i tredje världen.

Upphovsmannen till Peepoo är Anders Wilhelmson, arkitekt och professor på KTHs arkitekturskola i Stockholm. Idén med den mobila toaletten föddes 2005.

Då var Anders Wilhelmson professor på Kungliga konsthögskolan, KKH, i Stockholm. Inom projektet Contested Space fick studenterna fördjupa sig i staden som en arena med motstridiga intressen. I projektet ingick resor ut i världen, bland annat till slumområden.

Efter resorna utvecklade han tillsammans med Camilla Wirseen och forskare vid KTH och Sveriges lantbruksuniversitet, den grönvita kiss- och bajspåsen. Fram till i dag har den testats i större skala i Nairobis slumstad Kibera.

- Visst spräcker detta en del föreställningar om vad en arkitekt kan göra. Men å andra sidan så är en toalett i ett hus arkitektur och då kanske det här kan vara det, säger Anders Wilhelmson.

Stefan Nordberg