Den verkliga framgången dröjde ända tills den franska militära säkerhetstjänsten Deuxieme Bureau begärde det omöjliga: en krypteringsmaskin som var liten nog för att rymmas i en rockficka – och som dessutom tryckte texten.

– Jag började med att tälja en träbit så att den passade lagom i en ficka. Det gav de yttre dimensionerna jag måste hålla mig inom, berättade Boris Hagelin för Ny Teknik.

Deuxieme Bureau hade rykte om sig som Europas bästa kodknäckare, under första världskriget dechiffrerade byrån de tyska diplomatiska telegrammen snabbare än de avsedda mottagarna. Med andra ord, en kund som visste allt om styrkor och svagheter i olika krypteringssystem. Det stod snart klart att det inte räckte med att anpassa någon av Damms gamla maskiner för att uppfylla Deuxieme Bureaus önskemål. I stället utgick Boris Hagelin från en helt annan konstruktion:

– Den mekaniska principen fick jag från ett räkneverk jag några år tidigare gjort för en biljettautomat. Beställarna kunde aldrig betala mina konstruktioner så jag fick överta rätten till dem.

Maskinen, modell C, blev klar 1934. Först i den serie C-maskiner som gav Boris Hagelin världsrykte som konstruktör.

I den nya tidningen Ny Teknik Historia kan du läsa hela historien om Boris Hagelins minikrypto och hur han tog sig genom Europa med ritningarna i bästa agentstil. Beställ första numret gratis här: www.nyteknik.se/historia

Läs också hur Electrolux fintade bort Einsteins kylskåp.