Sven Hovmöller, professor i strukturkemi vid Stockholms universitet, har i åtta år försökt lösa atomstrukturerna i det som kallas kvasikristaller, de nästan symmetriska kristaller som först upptäcktes av den israeliske kemisten Dan Schechtman år 1982. För upptäckten belönades Schechtman med Nobelpriset i kemi 2011. (Se artikeln ”Aperiodiska mönster och kvasikristaller” i Ny Teknik oktober 2011.)

Kvasikristaller finns i olika legeringar som i dag används i bland annat skärhuvuden för rakapparater. Det visar sig emellertid mycket svårt att beskriva kvasikristallernas struktur i tre dimensioner, men det finns även enklare mellanformer som kallas approximanter. I legeringar med aluminium, kobolt och nickel finns förutom kvasikristaller åtta olika approximanter, men trots många års arbete med elektronmikroskop- och röntgendiffraktionsbilder var bara två av dessa tidigare kända till sina strukturer.

När Sven Hovmöller sommaren 2011 försökte lösa de här approximanternas strukturer fick han idén att be 10-årige sonen Linus om hjälp. Linus hade nämligen visat sig vara en hejare på att lösa sudoku.

– Eftersom lösandet av approximanternas struktur också är ett matematiskt kombinatoriskt problem tänkte jag att Linus kunde bidra, säger Sven.

Under en helg på sommarlovet satt de tillsammans och arbetade med köksbordet fyllt av röntgendiffraktionsbilder och kladdpapper. Så småningom klarnade pusslet.

– Vi löste den ena approximanten efter den andra och sent på söndagen hade vi löst fyra av de återstående sex strukturerna. Linus och jag var utmattade men lyckliga. Linus frågade ”Pappa, är det alltid så här jobbigt att arbeta?” Jag kunde ärligt svara honom lugnande att ”Nej, det är det inte!”

Tillsammans med sin hustru Xiaodong Zou – också professor i strukturkemi vid Stockholms universitet – och med Linus som extra medförfattare, skrev Sven en artikel och skickade in den för publicering i brittiska Transactions of Royal Society A, en av världens äldsta vetenskapliga tidskrifter. Efter vetenskaplig granskning och knappt ett års väntan publicerades artikeln i maj.  Därigenom blev Linus Hovmöller Zou rekordung medförfattare till en vetenskaplig artikel.