Ny Teknik har på sistone skrivit en hel del om italienarna Andrea Rossi och Sergio Focardi och deras ”energikatalysator”, en variant av kall fusion. Men faktum är att den svenske kemisten och fysikern John Tandberg hävdade att han hade utfört kall fusion redan på 1920-talet. Men han var inte heller först.

1926 experimenterade de österrikiska fysikerna Friedrich Paneth och Kurt Peters med att fusionera väte till helium med finfördelat palladium som katalysator. Syftet var att finna en metod för att producera heliumgas till de tyska luftskeppen. USA vägrade vid den här tiden att exportera helium till Tyskland, vilket gjorde att man fick använda vätgas i zeppelinarna, något som med tiden skulle visa sig fatalt.

Paneths och Peters projekt las emellertid snart ner. De mängder helium de sa sig få fram var så små att kritiker misstänkte att det handlade om mätfel.

Men Paneths och Peters rapport lästes med stort intresse av den svenske fysikern och kemisten John Tandberg, och han beslutade sig för att göra ett nytt försök. Med hjälp av en elektrolytisk cell under högt tryck och med elektroder av palladium påstod Tandberg att han verkligen lyckades få fram små mängder heliumgas och dessutom ett överskott av energi. Men när han 1927 sökte patent på sin apparat ”för framställning av helium och energi” blev det blankt avslag. Patentverket ansåg att Tandberg inte kunde redogöra för vad som egentligen hände i apparaten.

Tandberg övergav sina kalla fusionsexperiment och började i stället utveckla kalla skåp tillsammans med Baltzar von Platen och Carl Munters vid Electrolux. Med tiden blev han sedan professor i Lund och en uppskattad radioföreläsare. Han avled 1968.

Det är inte bara John Tandberg som har haft patentproblem. Sedan 2004 likställer amerikanska patentverket kall fusion med evighetsmaskiner, och man avslår konsekvent alla patentansökningar i ämnet.