Det borde gå,kan man tycka – efter mer än ett decennium av löften från it- och konsumentelektronikföretagen, om att det fullkomligt ihopkopplade hemmet snart, snart ska vara verklighet.

Jag vill lyssna på musik i köket.

I och för sig med ett par extraönskemål om hur. Mp3-filerna på datorn i ena hörnet av vardagsrummet ska kunna strömmas trådlöst, till köket och vardagsrumsstereon samtidigt. Och det vore kul med internetradio, så att min fru kan behålla relationen till sin ursprungskultur. Hon är trelle­borgare.

Du har förstås gissat det.Kalla det dumsnålhet att köpa förra-generationens-grejer på Ebay. Men även dyra, nya wifi-grisar säljs ju bara i säck. Ingen butik kan garantera att något kommer att funka hemma hos mig, bara att det borde.

En trådlös spelare med inbyggd hårddisk installeras i vardagsrummet efter möda. Likaså en tvåtusenkronorsradio i köket. Kontakten dem emellan är buggig, och överföringen av filer från styrprogrammet på pc:n funkar nästan aldrig. Jag provar med min Mac, den ska gå att nå med något som heter Upnp. Det funkar först, men sen strular det också. Och internetradio … nej.

Hallå, support, någon? Hur ska jag tänka nu? Och hur borde konstruktörerna och formgivarna tänka – det är väl ändå deras fel?

Erik Kruse är strategisk marknadsförarepå Ericssons multimediadel, och har tidigare arbetat på konsumentlabbet som gör

50 000 användarintervjuer om året. I dag driver han en teknikvision för 2020, då Ericsson fortfarande inte ska göra konsumentprylar, men ändå måste fatta hur de funkar.

– Vissa saker mår bra av att inte ha uppkoppling, konstaterar han.

– Men det börjar komma prylar som verkligen är gjorda för det du söker.

Positiva tecken för Erik Kruse är mediahemnätsstandarden dlna, en dansk musikspelare kallad Touch Diva och det amerikanska hemstyrningssystemet Open Peak.

– Tekniken har inte riktigt funnits där tidigare. Jag jobbade på Electrolux förut, och innan folk hade bredband så hade vi en kyl som var uppkopplad med isdn – det är klart det gick åt helsike!

Jag köper Applegrejeri stället. Med en wifi-moj kallad Airport Express ska det gå att strömma låtar från Mac-datorn, och med en Ipod Touch (en ­Iphone utan telefon) ska det gå att styra det hela från soffan. Men då måste jag byta något som heter säkerhetsprotokoll i nätet. Min gamla pc klarar inte det nya, och hamnar i hörnet, internetlös och övergiven. Wifi-mojen funkar sällan som den ska, och ljudströmmandet bryts garanterat när någon granne sätter på mikron.

Min fru sätter en 169-kronorsradio från Clas Ohlson i köksfönstret, den spelar P3 i mono. Fina stereon ställs ovanpå, med sladden utdragen.

John Wood är professor i design vid Goldsmiths, en skola inom Londons universitet. Han tror att det krävs ett helt nytt designtänkande, med ekologisk inspiration. Miljön rör sig ju fortfarande mot sin undergång på grund av allt som designats hittills.

– Det är beklagligt att vi inte kan se, eller känna, wifivågorna mer detaljerat, eftersom det nästan är säkert att spridningsprincipen redan finns i naturen, redo att upptäckas, säger han.

John Wood ger en lång rad exempel ur historien på ekologiskt inspirerad teknik. Många namn sveper förbi i samtalet, bland andra Philip Callahan, som noterade att radarantenners form starkt påminde om hår på insekter (misstänkta vågledare), och stjärnskådespelerskan/forskaren Hedy Lamarr, som blev pionjär inom frekvenshoppande radiokommunikation sedan hennes blick fastnat på pianots oktaver av svarta och vita tangenter. (sehttp://www.nyteknik.se/popular_teknik/kaianders/article8070.ece) Hennes princip kanske skulle räcka, om den inte rentav redan används i mina musikspelares kommunikationskretsar?

Federico Casalegno är chef för ”mobilupplevelselabbet” vid högskolan MIT i Boston, och håller under våren i den praktiska kursen ”Designing the connected sustainable home”.

– Vi har teknik som inte uttryckligen tar hänsyn till människans beteende, konstaterar han.

– Produktutvecklarna kan ta till sig att de bör observera och förstå människor först, inte börja med att designa tekniken för att sedan trycka in den hos människor.

Men är inte mitt musik-till-köket-problem futtigt jämfört med det som Federico Casalegnos projekt försöker lösa: att vi alla ska leva i social symbios med varandra och våra intelligenta hus utan långsiktig miljöbelastning? Nja, han ser en koppling. Den som kan samspela med andra inom sociala grupper, mobiliserade exempelvis på internet, kan vara med och driva fram produkter som duger. Ställa krav. Uppkopplade, och ihopkopplade, är vi starka.

Och visst, mina försökleder till att familjen på sätt och vis blir mer hoplänkad med omvärlden. Den tvåårige sonen gör min Ipod till sin, och surfar obehindrat på Youtube bland Hylands hörna-avsnitt från 1970, nyzeeländska reklamsnuttar och koreanskdubbade Astrid Lindgrenklipp. Själv ställer jag in den så att den automatiskt laddar ned nördiga amerikanska teknikartiklar. Den kan till och med ta in Radio Trelleborg, fast det aldrig var den som skulle bli musikspelare, bara fjärrkontroll.

Familjen har fått en kulturell rörpost från hela världen och dess förflutna.

Koppla upp köksradion? Ja, just det, det var det jag höll på med …

Alexander Kristofersson