Veckans miniproblem är enkelt men tankeväckande. Under den kalla vintern har energipriset rusat i höjden. Kanske skulle man då avstå från att använda t ex en elektrisk borrmaskin och istället ta till muskelkraft.

Antag att vi var tvungna att uteslutande lita till vad människan själv kan prestera, för att ersätta all den kommersiella energi vi utnyttjar i dagens samhälle. Vilken timlön skulle vi då kunna betala till dem som utför arbetet, om det inte skulle bli högre energikostnad än idag?

Lösning och kommentarer längst ner på sidan:

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

,

,

,

,

,

.

.

.

.

.

.

Lösning:

Gör en grov överslagsberäkning. Eftersom en människa uthålligt kan prestera 100 W (högt räknat), och 1 kWh kostar ca 1 kr, skulle timlönen bara bli ungefär 10 öre.

Men människan, sett som en energiomvandlare, har bara ca 25 % verkningsgrad. Om vi då kunde ta tillvara de ca 300 W som blir värme skulle vi kunna höja timlönen till ca 40 öre, åtminstone om man bor i hus med elvärme. Oavsett detaljer i dessa antaganden kan man nog konstatera att jämfört med tidigare generationer så lever vi ett liv där energin är billig. Till slut en kommentar om att det krävs energi för att hålla människan i gång, t ex över 10 W bara för hjärnan.

Eftersom hjärnan inte blir överhettad måste energin till slut återfinnas i omgivningen. Det är ungefär som när en dator arbetar. Energin som stannar i datorn på grund av lagrad information är fullständigt försumbar i sammanhanget.