Av Kaianders Sempler
Ny Teknik Venedig

Vid Canal Grande, strax nedanför Rialtobron på San Marcosidan, ligger Palazzo Farsetti. Vattnet skvalpar lojt mot kajen vid husens fot när man kliver av traghetton, gondolfärjan över kanalen från San Silvestro. Passerande gondoljärer pekar ofta ut det grå 1200-talspalatset för sina passagerare. Numera är det hopbyggt med grannhuset, Palazzo Loredan, och de två byggnaderna inrymmer Venedigs stadsförvaltning.

Men det är inte det faktum att Venedigs styresmän äter goda middagar här som gör byggnaden intressant. Här bodde en gång Elena Cornaro Piscopia, den första kvinnan i världen som tog en akademisk examen. År 1678 försvarade hon sin doktorsavhandling i filosofi mot en bister grupp lärda professorer vid universitetet i Padova.

Elena Cornaro Piscopia föddes den 5 juni 1646. Hon tillhörde en av Venedigs allra rikaste, mäktigaste och förnämsta familjer. Släkten Cornaro (Cornèr på venetianska) hade sedan 1300-talet frambringat nio kardinaler, en drottning av Cypern, tre doger - det skulle bli en till innan republiken gick under i Napoleonkrigens krutdimmor - samt ett otal krigsherrar, redare och köpmän.

Elenas far Giovanni Cornaro var en bildad karl. Han insåg omedelbart sin dotters snabba intellekt, och från sju års ålder sattes hon i hård skolgång för inhyrda informatorer. Resultatet blev att hon redan i tonåren förutom italienska, latin, och grekiska även talade flytande hebreiska, spanska, franska och arabiska.

Hennes skolning fortsatte med matematik, astronomi, filosofi och teologi. Inte nog med det. Hon musicerade också, spelade fiol, harpa och klavikord.

Hon var med andra ord ett osedvanligt ambitiöst underbarn, och i tjugoårsåldern behärskade hon samtidens samlade kunskapsmassa.

1672 sändes hon av fadern till universitetet i Padova för högre studier. Det sägs att Elena själv egentligen var ointresserad av att få en examen, men att hennes far insisterade på att hon skulle få erkänsla för sin kunskap. Han såg till att Elena ansökte om att få doktorera i teologi. Detta möttes emellertid med kalla handen från universitetsledningens sida. En kvinnlig teologie doktor? Så fräckt! Inom den katolska kyrkan fasade man över blotta tanken.

Men på sin mäktiga fars enträgna begäran ansökte Elena en gång till. De kyrkliga dignitärerna var nu fullt på det klara över Elenas kompetens, och kunde efter segslitna förhandlingar som kompromiss tillåta henne att doktorera i filosofi.

Disputationen skulle egentligen ha hållits i universitetets lokaler, men på grund av den stora publiktillströmning fick den istället hållas i Santa Virgine-kyrkan i Padova. Den 25 juni 1678, erhöll den 32-åriga Elena Cornaro Piscopia som första kvinna i Europa titeln filosofie doktor. Förutom diplom och ring erhöll hon också lärarens mantel och poetens lagerkrans.

 Efter examen undervisade hon några år i matematik vid universitetet i Padova, men därefter tycks hon ha förlorat intresset. Hon tog benediktinerdoket, men gav aldrig klosterlöftet utan ägnade sig åt välgörenhet och fattigvård tills hon vid 38 års ålder insjuknade i lunginflammation. Hon avled den 26 juli 1684 och begravdes i kyrkan Santa Giustina i Padova.

Det skulle dröja sjuttio år innan någon kvinna åter skulle drista sig till att ge sig in i den akademiska världen. Kanske inte så konstigt. Att ägna sig åt vetenskapen innebar för en kvinna att avstå från sin kvinnlighet, från barn, familj och umgänge. Hon kunde lika gärna gå i kloster.

I Nordeuropa var det vid den här tiden om möjligt ännu svårare för kvinnor att ägna sig åt högre studier än i Italien. Den självlärda matematikern Sophie Germain var i slutet av 1700-talet tvungen att utge sig för att vara man för att ens kunna korrespondera med sina kolleger. Till sist insåg dock hennes brevvän Carl Friedrich Gauss vem han hade att göra med. De lär sedan ha blivit goda vänner.

På 1870-talet vägrades Sonja Kovalevsky att få doktorera i matematik i Berlin. På nåder fick hon disputera "i sin frånvaro" vid universitetet i Göttingen, det enda universitet i Tyskland som då erkände kvinnliga studenter.

Albert Einsteins första hustru, serbiskan Mileva Maric, kom 1896 från Vojvodina till Zürich för att studera fysik. Schweiz var det enda tyskspråkiga land som gav kvinnor tillträde till universitetsföreläsningar.

Kanske är det skuggan av denna gamla kvinnofientlighet som gjort att så få kvinnor ägnar sig åt matematik idag. I Sverige är bara tio procent av doktoranderna i matematik kvinnor.

- Men i Sydeuropa är det faktiskt helt annorlunda, berättar Laura Feinsilber, fransysk gästforskare i Göteborg. I Frankrike, Spanien, Portugal och Italien är sedan länge ungefär hälften av matematikdoktoranderna kvinnor. Och i islamska Iran betraktas matematik som ett bra kvinnoyrke. De får ju jobba inomhus.

Idag står Elena Cornaro Piscopia staty på universitetet i Padova. På websajten www.women.com har hon röstats fram som en av millenniets hundra mest framstående kvinnor.