Huller om buller kastas manskap och last ut på packisen. Teckning Kaianders Sempler

Ingenjör Nobiles luftfärd

Av: Kaianders Sempler
Publicerad 9 december 2009 00:00 2 kommentarer
Senaste av Dag Lundén 11 december 2009 10:22

Våren 1928 havererade luftskeppet Italia mot drivisen nordost om Svalbard. Under mer än en månad pågick världens dittills största räddningsaktion, vilken kom att kosta 17 personer livet. Nu ställs Italias nödradiosändare ut på Tekniska museet i Stockholm.

Läs mer

Mer att läsa på Ny Teknik.se

Det är gryning den 24 maj 1928, och vi befinner oss i manövergondolen på luftskeppet Italia. Vi är på väg mot Kungsfjorden på nordvästra Svalbard efter att seglat över nordpolen och släppt ner en italiensk flagga och ett kors välsignat av påven.

Under natten har vi mött kraftig motvind och tjocka, vilken fått befälhavaren, Umberto Nobile, att beordra stigning till 1 000 meter. Men nu blir isbildningen allt värre. Vi känner hur skeppet sjunker, trots att rorsmannen ger ökat höjdroder. Han kämpar med reglagen, och svär plötsligt till.

Umberto Nobile och luftskeppshunden Titina.

”Porca putana! Hon lyder inte längre. Rodret har frusit fast, och vi tappar gas i aktern.”

Några matroser beväpnade med ishackor ger sig iväg akterut för att försöka avhjälpa problemet. Men det är för sent. Skeppet kan inte längre balanseras, och aktern sjunker allt mer. Italia tappar obevekligt höjd. Klockan är 10:30 när Italia slår i packisen med akterskeppet först. Manövergondolen krossas som ett äggskal, och last och manskap kastas huller om buller ut på isen bland spillrorna.

När nu skeppet har blivit av med sin last får det åter lyftkraft. Maktlösa ser vi hur det stora skrovet sakta höjer sig. Så försvinner det för alltid i snögloppet. Sex man finns fortfarande ombord i dess inre.

Umberto Nobile var italiensk ingenjör och en av världens ledande luftskeppskonstruktörer. Två år tidigare hade han deltagit i den norske polar-veteranen Roald Amundsens nordpolsexpedition. Med det av Nobile konstruerade luftskeppet Norge hade man flugit från Svalbard över polen ända till Alaska. Det hade varit en lysande bedrift, som väckt uppmärksamhet och beundran i hela världen. Mussolini hade blivit förtjust, och på stående fot utnämnt Nobile till flyggeneral.

Men Nobile tyckte att Amundsen hade tagit för sig alltför mycket av äran för bedriften, och de två herrarna kom på kant med varandra. Nobile ville ha revansch. Han lät snabbt bygga ett nytt luftskepp och utrusta en egen polarexpedition.

Italia över Stockholm den 3 maj 1928.

Den 15 april satte luftskeppet Italia kurs norrut från Milano med tjugo mans besättning. Däribland en svensk, meteorologen Finn Malmgren från Uppsala universitet. Dessutom hade man med Nobiles hund Titina.

När man den 3 maj passerade Stockholm, tog man en extra sväng över Dalstigen i Äppelviken i Bromma. Där bodde nämligen Finn Malmgrens mamma.

En man dog i kraschen mot isen. Nobile och en annan italienare bröt benen. Finn Malmgren skadade axeln. Men trots allt hade man haft en väldig tur. Utspritt på isen låg större delen av skeppets proviant och utrustning.

Bensindunkar, konserver, tält, ja till och med radio och batterier kunde bärgas. Men trots att man fick i gång radion och sände nödsignaler till basen fick man inget svar.

Amundsens flygbåt, en Latham 47, försvann över havet mellan Tromsö och Svalbard.

På det italienska basskeppet ”Cittá di Milano” i Kungsfjorden på Svalbard hade man emellertid vid det här laget insett att Italia måste ha havererat. Två flygplan flögs upp från Rom, men italienarna tackade av prestigeskäl nej till internationell hjälp.

Detta hindrade emellertid inte att det utrustades privata räddningsexpeditioner. Det låg nämligen en hel del försäkringspengar i potten. Bara Nobile var värd 75 000 svenska kronor.

Två norska slädhundsgrupper gav sig iväg för att leta längs Svalbards kust. En rysk isbrytare stävade västerut. En svensk räddningsstyrka med tre plan anlände. Roald Amundsen hyrde en fransk flygbåt, och begav sig från Tromsö mot Svalbard med fem mans besättning. Men planet kom aldrig fram, och norrmännen fick koncentrera sig på att leta efter honom. Han hittades aldrig.

Bristen på ordentlig planering gjorde att de olika räddningsgrupperna snart tvingades tillbringa större delen av sin tid med att undsätta varandra. Till slut letade alla efter alla.

Tiden gick i Nobiles läger ute på packisen. Malmgren och två italienare gav sig iväg till fots för att försöka ta sig till fastlandet för att hämta hjälp. Malmgren, den ende med polarerfarenhet, dog efter en vecka på isen. Italienarna undsattes till sist av en rysk isbrytare en månad senare.

En dryg vecka efter haveriet uppfattades Nobilegruppens nödsignaler av en rysk radioamatör i Archangelsk vid namn Nikolai Schmidt. Han larmade myndigheterna i Moskva, som vidarebefordrade meddelandet till italienarna via sovjetiska ambassaden i Rom. Efter ytterligare en vecka fick de nödställda äntligen radiokontakt med basskeppet.

Einar Lundborgs havererade Fokker.

Det visade sig senare att ingen på Cittá di Milano hade lyssnat under de uppgjorda tiderna.

När man nu visste att man letat för långt västerut tog räddningsarbetet bättre fart. En italiensk flygbåt kunde med radions hjälp lokalisera de nödställda. Piloten, Umberto Maddalena, kunde inte landa på isen, men han kunde kasta ner mat och utrustning.

En svensk flygare vid namn Einar Lundborg lyckades på midsommaraftonen landa sin skidförsedda Fokker på ett isflak. Nobile och hans hund Titina togs ombord och flögs i triumf till Kungsfjorden. Men när Lundborg kom tillbaka dagen därpå för att hämta fler havererade han själv.

Nobile och Finn Malmgren.

Han räddades i sin tur några dagar senare av en kollega vid namn Schyberg i en Havilland Moth, men därefter ansågs isen för dålig för att man skulle kunna landa. De nödställda fick klara sig själva i ytterligare tre veckor, tills de slutligen plockades upp den 17 juli av den ryska isbrytaren Krassin. Vid det laget var isen på väg att helt brytas upp och vattnet stod ankeldjupt i lägret.

Umberto Nobile, som ytterst bar ansvaret för 17 personers död och till råga på allt blivit räddad före sina kamrater, föll i onåd i fascismens Italien. Inte förrän efter andra världskrigets slut fick han upprättelse. Han blev sedermera parlamentsledamot för kommunistpartiet. Han avled 1978.

Finn Malmgren står staty, i polardräkt och allt, på Börjeplan i Uppsala.

Fler artiklar av: Kaianders Sempler

Fakta Nobiles nödsändare på ”Italia” visas på Tekniska museet i Stockholm

Under december 2009 och januari 2010 visas den radiosändare som Nobiles polarexpedition medförde ombord på ”Italia”.

Telegrafisten Giuseppe Biagi på polarisen försöker få kontakt med basen i Kungsfjorden.

Läs om radiotelegrafisten Giuseppe Biagi på http://www.radiomarconi.com/marconi/biagi1.htm l

Kopplingsschema för nödsändaren.

När general Umberto Nobile, med sitt luftskepp Italia, styrde mot Nordpolen i maj 1928, så förlitade han sig i sin kommunikation med omvärlden till den trådlösa telegrafin. Den radiotekniska utvecklingen sedan första världskriget hade avancerat snabbt och sålunda hade Italia i sin radioutrustning såväl en långvågsstation som en nödstation för kortvåg. Dessutom medfördes radiopejlutrustning. Långvågsstationen utgjordes av en Marconi RA8 sändare med en effekt av 300 W på våglängder mellan 600-900 m, och en Marconi RA6 mottagare. Som antenn användes en 100 m kopparwire i form av en loopantenn. Nödradions sändare, konstruerad av radiopionjären Giulio Salom (I1MT), utgjordes av en Hartleykopplad oscillator uppbyggd kring Philips TB0410 röret, som kunde ge 5 W ut på frekvenser mellan 30 – 55 m våglängd. Två frekvenser fanns tillgängliga för nödsändaren, 6,7 och 9 MHz. Kortvågsmottagaren bestod av den engelskkonstruerade Burndept MK IV med tre st Mullard S525 rör. Den täckte 12-100 m våglängd med utbytbara spolar. Strömförsörjningen erhölls från batterier, som via omformare och transformator gav nödvändig anod- och glödspänning.

Redan vid uppfärden till Spetsbergen kunde man i Sverige ha kontakt med luftskeppet via Härnösand Radio ( SAH). Denna kustradiostation sände även ut pejlsignaler till hjälp för Italias navigering. På Spetsbergen utgjorde stabsfartyget Citta di Milano (IGJ) Italias motstation.

Nödsändaren, konstruerad av radiopionjären Giulio Salom. Foto Tekniska museet i Stockholm

Efter Italias korta överflygning av Nordpolen den 24 maj, och sedan dess krasch mot isen den 25 maj nära Nordaustlandet, kom mirakulöst nog såväl kortvågsutrustningen och batterier, tillsammans med Italias telegrafist Giuseppi Biagi och övriga 8 expeditionsmedlemmar i kabinen, att finnas mer eller mindre oskadda i de på isen kvarvarande resterna av Italia. Långvågsutrustningen tillsammans med 6 man kom att för evigt att försvinna med det bortdrivande luftskeppet.

När all radioutrustning ihopsamlats sattes nödstationen i drift. Som antenn utnyttjades en aluminiumstång från Italias kabin som en kvartsvågsantenn. De återfunna batterierna, som hade en driftstid på cirka 60 timmar, var intakta. Biagi startade den 26 maj sina nödanrop på 9 MHz var 55 minut i enlighet med ett tidigare uppgjort schema tillsammans med Citta di Milano (IGJ). Detta fartyg kom dock aldrig att höra Biagis nödsignaler, troligen på grund av den omfattande telegramtrafik till utlandet, som utfördes av fartygets 14 telegrafister (varav 4 st ständigt var i tjänst!).

Nikolai Schmidt (1906-1942), den ryske radioamatören som först hörde Biagis nödsignaler

Biagis val av frekvens grundades sig även på att det på 32 m våglängd fanns en populär station i San Paolo (IDO) nära Rom. När Biagi den 3 juni lyssnade på denna station, kunde han höra att hans signaler hade uppfattats av en rysk lyssnaramatör nära Arkangelsk, Nikolai Schmidt, AS-RA-0 . Denne hade uppfattat morsesignalerna ”SOS Italia Nobile” som utgjorde en del av det nödtelegram som Biagi upprepat skickat ut. Schmidt kunde efter en del lokala hinder få sin sensionella nyhet vidarebefordrad till ryska myndigheter i Moskva, som i sin tur kunde larma de italienska myndigheterna och därigenom även stabsfartyget Citta di Milano, som nu började lyssna efter Italias överlevande grupp. Snart kunde direktkontakt etableras mellan isgruppen och stabsfartyget och radion kom sedan att spela en utomordentlig viktig roll i den fortsatta räddningsaktionen, som omfattade många nationers medverkan däribland svenska flygare. Dessa skulle sedan komma att få en central roll i isgruppens räddning genom nedkastning av förnödigheter, bland annat färska batterier till radion, och räddningen av gruppens ledare, general Nobile.

Den svenska räddningsgruppen medförde förutom ett flertal flygmaskiner, två fartyg, Tanja samt Quest, det senare svenskarnas stabsfartyg. Dessa hade båda radioutrustning ombord med vilka de kunde ha samband med Citta di Milano samt Svalbard Radio, som under hela räddningsoperationen kom att utgöra Svalbards förbindelse med omvärlden. Troligen var Citta di Milano, med sin 10 kW sändare, det enda fartyg, som kunde ha direktförbindelse med omvärlden, bland annat den ryska isbrytaren Krassin, som till slut kom att plocka upp isgruppen och den Fokkermaskin, som den svenske flygaren Einar Lundborg kraschade med under sitt andra räddningsförsök hos isgruppen.

Fakta Lufskeppsmasten står ännu i Vadsö

På själva Vadsöya utanför staden Vadsö på nordsidan av Varangerfjorden i norska Finnmark står ännu den stålmast där ”Norge” och ”Italia” förtöjde på väg mot polen.

Teckning Kaianders Sempler

Annons

Bloggar som länkar hit

Kommentarer

Senaste inlagd av Dag Lundén 11 december 2009 10:22 Sortera: Senaste överst

Finn Malmgren

Finn Malmgren har också ett torg och en väg upp kallat efter sig i Hammarbyhöjden, Stockholm.

Bengt Wikholm 9 december 2009 13:11

Anmäl

Svar till Bengt Wikholm

Där finns också en staty av Finn Malmgren och hans olyckskamrater

Svara

Dag Lundén 11 december 2009 10:22

Anmäl

Nyheter/Kaianders

Förläggare: Så förändrar läsplattorna skrivandet

Läsplattorna, som står inför sitt kommersiella genombrott, kommer att förändra vårt läsande. Men de kommer också att förändra skrivandet.
– Nya vägar för berättandet öppnar sig, säger Mattias Boström på Piratförlaget. Och han spår en renässans för novellen och följetongen.

Husen som
industrin glömde

Miljöer som fallit i glömska och platser som industrin för länge sedan flytt. Jan Jörnmark, docent i ekonomisk historia, har tagit som sin uppgift att dokumentera ett Sverige som långsamt försvinner framför våra ögon. För Ny Teknik har han valt ut fyra platser som globaliseringen förvandlat till modern arkeologi. (3 kommentarer)

Jakten på söktjänstens ondska

För mycket hyllningar, för få kritiska frågor. Kulturjournalisten Andreas Ekström var inte nöjd med den svenska debatten om Google. I den första svenska boken om sökjätten ställer han frågorna själv. Svaren har han sökt under fyra månader. (3 kommentarer)

Därför vill vi bygga
nära himlen

Nu har Khalifatornet nått sin högsta punkt. Med sina 828 meter över Dubais gator är Burj Khalifa, under byggtiden kallat Burj Dubai, världens högsta byggnad. Människan har aldrig varit så nära himlen och samtidigt haft båda fötterna på jorden. (3 kommentarer)

Ångmaskinspionjären

Hade det inte varit för svenskarnas hejdlösa supande och statens dåliga ekonomi efter Gustav III:s krig mot Ryssland skulle Samuel Owen aldrig kommit till Stockholm, och Sveriges industrialisering skulle ha fördröjts åtminstone ett decennium. (5 kommentarer)

Teknisk julmat

Julen är inte bara skinkans högtid, utan även klappgrötens och lutfiskens. Livsmedelsprofessorn Per-Olof Hegg berättar om hur den tekniske kocken tillagar sin julmat. (5 kommentarer)

Ingenjör Nobiles luftfärd

Den fruktansvärda natten i Bhopal

Den 3 december är det 25 år sedan den stora giftgasolyckan inträffade i Bhopal i Indien. Det anses att mellan 20 000 och 30 000 avlidit, och att hundratusentals människor skadades av utsläppet från en fabrik för insektsbekämpningsmedel. Nu vill de indiska myndigheterna öppna det tidigare avspärrade fabriksområdet och dra ett streck över hela saken. (2 kommentarer)

"Framtiden hindrar oss att se Higgs"

Higgs gäckande boson kommer aldrig att hittas, hur mycket man än letar. – Det ser framtiden till, hävdar forskare när partikelacceleratorn LHC vid Cern nu dragit i gång igen efter ett års reparationer. (18 kommentarer)

Energi för framtiden

Det går att på 20–30 år skapa ett nytt globalt energiförsöjningssystem helt utan koldioxidutsläpp, hävdar amerikanska forskare. Sol-, vind- och vattenkraft kan med dagens teknik ersätta all världens olja, kol- och kärnkraft utan att det blir dyrare än i dag. Om den politiska viljan finns. (26 kommentarer)

Terrorns hus

Vad gör man med ett hus där politiska fångar torterats och mördats i decennier? Budapests skamfläck har nu blivit museum. (1 kommentar)

Tünelbanan i Istanbul

Den som befinner sig i Istanbul och vill ta sig från Galatabron vid Gyllene Hornet upp till paradgatan Istiklal caddesi tar naturligtvis Tünel, den europeiska kontinentens äldsta tunnelbana, invigd redan 1875. (2 kommentarer)

Att få resurserna att räcka

Årets ekonomipristagare försöker lösa de verkligt stora frågorna – hur skapar vi rättvisa system för hållbart utnyttjande av jordens gemensamma resurser? Med mer transparans och demokrati, är svaret. (1 kommentar)

Den gröna revolutionen

Den 12 september avled den man som kanske mer än någon annan bidragit till att minska svälten i världen. Under några decennier skapade växtförädlaren Norman Borlaug högavkastande härdiga sorter, som gjorde att spannmålsskördarna i Mexiko, Indien och Pakistan kunde mångdubblas. Men han blev också hårt kritiserad. Inte minst av miljörörelsen. (5 kommentarer)

Ett institut för säkerhets skull

I Ispra norr om Milano ligger JRC, EU-kommissionens eget forskningscentrum. Här finns fyra institut som sätter standarder inom industri och jordbruk för medlemsländerna – som ett slags Sveriges Provningsinstitut i Borås, fast för hela Europa. Ett av de fyra instituten är IPSC – Institute for the Protection and Security of the Citizen – som har som uppgift att öka säkerheten på alla plan för unionens medborgare.

Franska intriger på högsta nivå

I Frankrike pågår just nu århundradets process mellan president Sarkozy och förre premiärministern Dominique de Villepin. I bakgrunden finns obekräftade rykten om mutor, storskalig ekonomisk brottslighet och överföring av pengar till skatteparadis. (3 kommentarer)

Jordbruk för romare

Han talade till bönderna på bönders vis – det vill säga på latin. Efter nära tvåtusen år har äntligen Lucius Columellas "Tolv böcker om jordbruk", en av antikens mest betydelsefulla fackböcker, getts ut på svenska av Kungliga Skogs- och lantbruksakademien.

Ensamma hemma?

Solen är ingen vanlig dussinstjärna, utan tvärtom ganska ovanlig, visar nya forskningsresultat. Nio av tio solliknande stjärnor har en annan kemisk sammansättning på ytan. Kanske är det en anledning till att det är så ont om planeter som jorden där ute i universum. (1 kommentar)

De första aeronauterna

Hösten 1783 skedde en rasande teknikkapplöpning i Frankrike, som ledde till att de första aeronauterna erövrade luften. Kampen stod mellan montgolfièrerna och charlièrerna, varmluft- respektive vätgasballongerna.

Djuriska drifter

Så var krisen över för den här gången. I alla fall det värsta. Men vad berodde den på? Dåliga amerikanska huslån? Ohämmad utlåning mot dåliga säkerheter? Avancerade finansiella derivat som ingen begrep sig på? Eller kanske girighet och osund bonuskultur inom finansvärlden? – Alltsammans samtidigt, men framför allt djuriska drifter hos aktörerna, svarar två amerikanska författare i en av sommarens finanskrisböcker. (1 kommentar)

Broder Guido och notskriften

Den första notskriften för att nedteckna musik uppfanns av en italiensk munk på 1000-talet. Systemet hade bara fyra notlinjer, vilket broder Guido tyckte räckte för de liturgiska hymnernas tonomfång. Det fanns heller inga taktmarkeringar. Sådana infördes inte förrän på 1200-talet.

Il pianoforte fiorentino

Vad är det för likhet mellan Jan Johansson, Ludwig van Beethoven och Elton John? Jo, de har alla gjort musik för piano, det demokratiska instrumentet som kan användas till allt. (2 kommentarer)

Döden på sidenvägen

Radioaktiva nedfall från de kinesiska kärnvapenproven i Xingjiang åren 1964–1996 kan ha orsakat 200 000 människors död, hävdar den japanske forskaren Jun Takada i en ny bok. En skandal som i decennier förtigits av de kinesiska myndigheterna, säger professor Masako Ikegami vid Stockholms universitet.

Trådbussens återkomst

I 36 år stod den i en lada utanför Strängnäs. Snart ska trådbussen från 1949 gå i sommartrafik mellan Karlaplan och Skansen, om entusiasterna i Stockholms spårvägssällskap får sin vilja igenom. (21 kommentarer)

Storm över internet

Piratpartiet seglar in i Europaparlamentet. Integriteten på internet har blivit en valfråga som fick 7,2 procent av de svenska väljarna att lägga sin röst på ett splitter nytt enfrågeparti. En ny bok berättar om systematisk olaglig avlyssning och blockering av telefon och e-posttrafik på nätet. (6 kommentarer)

Gubbar för fred

När Fan bli gammal blir han religiös, sägs det. Henry Kissinger och en grupp gamla hökar, som tjänat som rådgivare till amerikanska presidenter, har på ålderns höst blivit duvor och kräver kärnvapnens avskaffande. Men går kärnvapenspridningen i världen att stoppa?

Kreativitet är som humor

Vad är det som gör vissa människor kreativa? Finns det speciella kreativa platser? Om inte, hur kommer det sig då att bland desom varit verksamma vid Cambridge finns hela 83 Nobelpristagare? Ny Teknik har talat med två kreativitetsexperter. (31 kommentarer)

Med IR-koll på rymden

I torsdags kunde göteborgarna på Universeum följa uppskjutningen av de två europeiska forskningssatelliterna Herschel och Planck på storbildsskärm. Det är också i Göteborg som en hel del av satelliternas datorer och vetenskapliga instrument har konstruerats. (2 kommentarer)

Den stora torvbubblan

För jämnt hundra år sedan skulle kemiingenjören Martin Ekenberg lösa Sveriges energiproblem och samtidigt göra sig rik som ett troll med hjälp av sin patenterade metod för våtkolning av bränntorv. Men i stället gick han till historien som världens förste brevbombare. (6 kommentarer)

Osvikliga vårtecken

Blåsippor, förstamajblommor, forsränningar och cortèger i all ära, men det är ändå när Stockholmsbriggen Tre Kronor dockar ut från Beckholmen som man vet att våren har kommit för att stanna. (2 kommentarer)