Mitt i morgonrusningen den 7 juli 2005 slog terroristerna till. Strax före klockan nio exploderade bomber med förödande kraft i tre olika tunnelbanetåg i centrala London. Ungefär samtidigt sprängdes en dubbeldäckad buss.

Omedelbart resultat: femtiotvå döda och över 700 skadade.

Under några timmar rådde totalt kaos. Men snart sattes en specialgrupp samman på New Scotland Yard med uppgift att gå igenom bilder från de tiotusentals övervakningskameror som bevakat centrala London timmarna före dåden, och där leta efter spår av förövarna. En ledtråd hade man: rester av ryggsäckar hade återfunnits i bråten efter explosionerna.

Fem dygn senare hade polisen gärningsmännen på bild. En kamera på tunnelbanestationen Kings Cross hade bara tjugo minuter före explosionerna registrerat fyra unga män med likadana arméryggsäckar i samtal på perrongen. Därefter hade männen skilts åt och gått åt var sitt håll.

De skyldiga hade identifierats och kunde nu spåras baklänges på bilder från kamera efter kamera. Tidningarna gick triumferande ut med namn och adress på de fyra männen.

Aldrig har väl brittisk polis hyllats så för sin snabba och skickliga insats. På ett kick vände opinionen i världens mest övervakade stad. Från en massiv misstro mot övervakning och överhet krävde plötsligt media och allmänhet högre anslag och fria händer för säkerhetstjänsten, ännu fler övervakningskameror och hårdare nypor mot potentiella terrorister och skurkar.

Londonborna reagerade precis som Madridborna gjort året innan, och som amerikanerna gjort efter attacken den 11 september. Nu var det plötsligt fritt fram för ny hårdare lagstiftning. Metoder som av integritetsskäl varit förbjudna blev över en natt rumsrena.

Häromveckan flöt diskussionen om övervakning åter upp i den svenska debatten (se http://www.nyteknik.se/art/48635). Protester mot det två år gamla förslaget att ge FRA, försvarets egen avlyssningsorganisation, tillstånd att avlyssna telefonsamtal och datatrafik, blev huvudnyhet i media. Inte så konstigt, eftersom det var Säpo som stod för protesterna. Av ren avundsjuka, anser en hel del bedömare.

FRA, Försvarets radioanstalt, hade startats åren efter andra världskriget med syfte att avlyssna och avkoda våra grannländers krigsmakters (läs Sovjet­unionens) hemliga radiotrafik. Förebild var de amerikanska och brittiska signalspanarna och kodknäckarna i Bletchley Park, vars insatser var ovärderliga för de allierade under andra världskriget.

Ungefär samtidigt som FRA startade sin verksamhet inleddes i andra delar av världen ett hemligt projekt med kodnamnet Echelon, ett samarbete mellan underrättelsetjänsterna i fem engelsktalande länder - USA, Kanada, Storbritannien, Australien och Nya Zeeland. Det handlade om att systematiskt avlyssna och analysera all kommunikation i etern, civil som militär. Till sitt förfogande fick projektet snart en rad lyssningsstationer, satellitlänkar och datakraft. Den största avlyssningscentralen i nätet låg, och ligger fortfarande, i norra England - på en flygvapenbas vid namn Menwith Hill i Yorkshire.

Echelon var länge insvept i ett ogenomträngligt hemlighetsfullt töcken. Men i maj 2001 kom otvetydiga bevis på dess existens, när EU-parlamentet ilsket hävdade att Echelon användes för industrispionage.

Men då hade redan större delen av den kommunikation som Echelon avlyssnat gått under jorden. Ner i det världsomspännande fiberoptiska kabelnätet - internet.

För att anpassa sig till den nya tiden har NSA, den amerikanska säkerhetstjänsten, skaffat sig lyssnarposter hos de stora internetleverantörerna. Att nu FRA vill göra likadant kommer knappast som någon överraskning. Snarare påstås Sverige ligga efter andra europeiska länder, som Holland.

Frågan har varit vem och vad som ska få avlyssnas. FRA hävdar att man bara vill lyssna av kommunikation som går över Sveriges gränser, inte inom landet. Problemet är, vilket FRA mycket väl vet, att internet inte känner nationsgränser. Den svansk som har hotmail-adress har troligtvis sin mail på en utländsk server.

Då är det kanske hederligare att som amerikanska
National Security Agency säga som det är:

"Vi tror på Gud. Alla andra avlyssnar vi."

I sin bok "Välkommen till övervakningssamhället" berättar vetenskapsjournalisten Kristoffer Gunnartz om hur vi lämnar spår efter oss när vi använder våra mobiltelefoner, skickar e-post, handlar med kreditkort, passerar biltullar, går till sjukhuset eller barnavårdscentralen. Och hur sedan dessa uppgifter - trots bedyranden om motsatsen - säljs, utnyttjas politiskt eller kommersiellt. Ofta har de misstolkas kapitalt, med krångel, kostnader och ibland rena trakasserier för oskyldiga som resultat.

Här kan man läsa om den stackars irakfödde tyske medborgaren Khaled el-Masri som av misstag kidnappades av en säkerhetsorganisation och torterades i ett hemligt fängelse i Afghanistan i flera månader.

Eller om spädbarnet som inte följde normalkurvan på barnavårdscentralen och därför inte fick en försäkring.

Eller om hur man förfalskar fingeravtryck, vilket Ny Teknik skrev om 2004, se http://www.nyteknik.se/art/37392

IT-konsulten Pär Ström jobbar för den ultraliberala tankesmedjan (vilket ord! Jag trodde man bara kunde smida ränker och dolska planer)Den nya välfärden, där han tagit sig titeln "integritetsombudsman". Han har skrivit en kritisk rapport med titeln "Med storebror i uppfinnarverkstan", där han redogör för nya datoriserade övervakningsmetoder och de it-företag som utvecklat dem. Hela rapporten, som innehåller en mängd länkar, kan laddas ner gratis som pdf-dokument här.

Det handlar till stor del om "data mining", tekniken att skumma genom stora mängder data och samköra register för att finna intressanta kopplingar. På marknaden finns en rad dataprogram som snabbt kan upptäcka sammanhang och mönster som för ett otränat öga är osynliga. Storebror behöver inte längre horder av människor för att gå igenom materialet, som på DDR-tiden.

Det var för övrigt med hjälp av data mining av offentliga uppgifter om fartygstransporter som IAEA år 2003 lyckades avvärja överste Khadaffis försök att i hemlighet skaffa Libyen kärnvapen.Se http://www.nyteknik.se/art/40605 och http://www.nyteknik.se/art/47467