Den 7 juli invigde forskningskommissionär Janez Potocnik EUs nya testanläggning för vätgasteknik i Petten, Holland, och provåkte en vätgasbuss. Foto Kaianders Sempler

Den ser ut som en vanlig stadsbuss, och det är precis vad den i grund och botten också är. Men i stället för ett kraftigt dieselbrum hörs bara ett stilla surrande från motorn, och ur avgasröret kommer bara lite vattenånga.

Detta är nämligen en av de experimentbussar för vätgasdrift som just nu prövas i stadstrafik i Amsterdam. Dieselmotorn är bytt mot en elmotor, och på taket ligger tuber med vätgas och en packe bränsleceller som producerar ström till motorn.

Ljuv musik för en energisnål framtid
- Det här är framtidens melodi, anser ett språkrör för EU-kommissionen. Ja, inte just den här bussen förstås, men fordon som drivs med vätgas. Energisnåla och miljövänliga fordon som varken tullar på jordens kapital, försurar naturen eller släpper ifrån sig koldioxid eller andra växthusgaser.

Jag befinner mig i EU-direktoratet Joint Research Centers nya testanläggning för vätgasteknik utanför den holländska staden Petten. Här ska man testa bränsleceller, vätgastankar, nya säkerhetssystem och gassensorer. För det gäller inte bara att finna ett yrvaket alternativ till den sinande oljan när bensinpriset skjuter i höjden, säger EUs forskningskommissionär Janez Potocnik. Nej, det handlar i första hand om att skapa en hållbar miljövänlig fordonsteknik för framtiden. Och här vill Europa vara världsledande. Därför har EU i det sjätte ramprogrammet avsatt 275 miljoner euro för detta ändamål.

Väte plus syre blir vatten plus energi
Egentligen är principen för vätgasdrift mycket enkel. Vatten spjälkas genom elektrolys till vätgas och syrgas som komprimeras i tankar. Vätgasen används sedan som bränsle i bränsleceller. Gasen sprids i kanaler över en stor yta där vätemolekylerna katalytiskt joniseras till fria elektroner och protoner. Elektronerna fångas upp av en elektrod, varefter protonerna passerar genom ett membran och förenar sig med luftsyre. Resultatet blir vatten, elektricitet till motorn och värme.

I en bunker bland dynerna testas vätgasbehållare för högtryck.

Verkningsgraden hos en bränslecell ligger i dag på över 55 procent. Detta att jämföra med en vanlig bensinmotors 35-40 procent.

Jaha, detta låter ju förträffligt. Så var ligger haken? Varför vimlar det inte av vätgasdrivna fordon på våra vägar redan idag?

På tok för dyrt
Till börja med måste priset på komponenterna i systemet ner. Av kostnaden för en bränslecell ligger bortåt 40 procent på den katalysator av ädelmetall som behövs. Man vill slippa platina och kunna använda något billigt, exempelvis nickel.

- 5 kW får man ut av ett sådant här bränslecellspaket, säger en representant för ECN, Energy research Centre of the Netherlands. Men en vanlig bil kräver betydligt mer kraft. Foto Kaianders Sempler

Bränslecellerna måste inte bara ner till en hundradel av priset, de måste också bli hållbara och driftsäkra. I dag är membranen alltför känsliga för föroreningar, och cellerna tappar snart effekt.

Vätgasen är extremt flyktig, och kräver därför extremt täta ventiler och packningar. Man kan inte ha ett fordon som står och läcker explosiv gas i garaget.

Större tankar och fler mackar
Hittills har ingen kunnat lagra tillräckligt mycket vätgas i rimligt stora tankar för att ge ett fordon den räckvidd som vi är vana vid. Det räcker inte att komma till Eskilstuna från Stockholm på en full tank. Man måste kunna komma till Göteborg.

För att vätgasfordon ska kunna slå igenom krävs ett utbyggt nät av vätgasmackar över hela landet. Men ett sådant lär knappast komma att byggas ut förrän vätgasfordonen slagit igenom. En Moment 22-situation.

Vätgas ur förnyelsebara energikällor - eller ur kärnkraft
Om det ska vara nån vits ur miljösynpunkt att använda vätgas måste den kunna produceras utan att man släpper ut växthusgaser. Att göra den ur naturgas eller olja är bara slöseri. Återstår vatten-, sol- eller vindkraft. Eller kärnkraft, förstås.

EU-kommissionens önskedröm är att vätgas producerad av el från fusionsreaktorer på sikt också ska ersätta kol och olja för uppvärmning.

Vi får väl se, vad det lider.

Holländska vinkraftverk vid kusten. Idealiska för produktion av vätgas. Foto Kaianders Sempler