Strasbourg
Här möts Tyskland och Frankrike, i krig och fred. Men Strasbourg är också två berömda tecknares stad
Av: Kaianders Sempler
Publicerad 17 maj 2000 14:00
![]() |
| Teckning Kaianders Sempler |
Av Kaianders Sempler
Ny Teknik, Strasbourg, Alsace
Det sägs att Alsace (eller Elsass, som landskapet heter på tyska) har bytt nationalitet fjorton gånger under historisk tid. Det må vara hur som helst med den saken, men faktum är att området tillföll Frankrike efter westfaliska freden 1648, erövrades av Tyskland i kriget 1870, togs tillbaka av fransmännen 1918, besattes av tyskarna under andra världskriget för att åter bli franskt 1945.
![]() |
| Foto Kaianders Sempler |
Alsace är fortfarande tvåspråkigt, lika tyskt som franskt. Och just därför har huvudstaden Strasbourg valts att husera Europaparlamentet. Eller snarare filialen till parlamentets ordinarie arbetsplats i Bryssel. En gång i månaden kommer alla europarlamentarikerna nedflygande till Strasbourg för några dagar. Med sig har de allt sitt pick och pack, sina sekreterare, assistenter, tolkar och traktamenten. Allt som en del i arbetet för fredsprojektet EU.
Men det kostar att hålla fred i Europa. Mycket kritik har fallit över det dyra parlamentsbygget vid floden Ills förgrening i stans nordvästra del.
Mitt på torget i centrala stan står en tecknare staty. Tyvärr är det dock knappast för sina insatser i de sköna konsternas värld som han hyllats.
Jean-Baptiste Kleber hette han och föddes i Strasbourg 1753. Hans farfar var invandrad mjölnare från Bayern, det var inget märkvärdigt med familjen. Men tack vare sina exceptionella färdigheter som tecknare fick den unge Jean-Baptiste möjlighet att utbilda sig i Paris.
1774 är han tillbaka i Strasbourg som utbildad arkitekt med smak för neoklassicismen.
Men Kleber var en rastlös själ. Efter bara två år sade han upp sin tjänst och skrev in sig vid militärakademin i München. Snart hade han avancerat till officer och slogs med framgång under Österrikes och Bayerns fanor. När han förbigicks vid en befordingsgång ilsknade han emellertid till. 1784 reste han hem och återupptog sitt jobb som arkitekt. Nu som chef för förvaltningen av officiella och kommunala byggnader i Alsace.
Hans jobb som arkitekt blev inte långvarigt den här gången heller. Franska revolutionen bröt ut. Spänningen steg mellan Frankrike och Österrike.
1792 värvades Kleber på nytt som officer och gjorde spikrak karriär. Som bataljonschef ledde han republikens trupper över Rhen mot sina tidigare vapenbröder, han var med och slog ner det rojalistiska upproret i Vendée 1793-95. Han tjänstgjorde som general i den franska expeditionen till Egypten och intog Alexandria 1799. När Napoleon året därpå reste tillbaka till Frankrike blev Kleber för en kort tid kung av Egypten.
Den 14 juni år 1800 beredde sig en ung arab vid namn Suleiman el-Halabi under falska förespeglingar tillträde till det franska högkvarteret utanför Kairo. Snabbt och effektivt satte han en kniv i herr generalens hjärta.
Kleber dog på fläcken, vilket gjorde att han slapp nesan att se fransmännen besegras av engelsmännen.
I stället blev han krigshjälte och fick minst en gata uppkallad efter sig i varje fransk stad av rang.
Själv skulle jag vilja byta ut Kleber mot en staty av Strasbourgs andre berömdhet, tecknaren och pacifisten Tomi Ungerer. Han är mest känd för sina illustrerade barnböcker - i synnerhet berättelsen om boaormen Kriktor - men egentligen har han sysslat med precis allt som har med humor, illustration och grafisk formgivning att göra.
![]() |
| Tomi Ungerer |
Tomi föddes 1931. Hans far dog när han var tre år, så det fanns ingen vuxen man i familjen när tyska trupper gick in i Alsace våren 1940. Det innebar att man lämnades i fred av tyskarna - det fanns ju ingen karl att misstänka för subversiv verksamhet eller tvångsrekrytera till någon front.
Det mesta blev förbjudet när nazisterna kom, i synnerhet att tala franska. All skolundervisning skedde på tyska och efter nazistisk läroplan. Den unge Tomis första hemuppgift i den nya tyska skolan var att rita en jude.
Tomi har skildrat sin uppväxt under ockupationen i mängder av teckningar. Han ritade på allt. I skolböcker, räknehäften, på baksidan av kuvert och papperslappar av alla sorter.
Tomis mamma slängde aldrig någonting, vilket innebar att alla hans bilder överlevde både kriget och freden. I boken "A la guerre comme à la guerre" finns hans bilder från pojkåren.









Kommentarer