Inget sätter sprutt på teknikutvecklingen som ett litet krig. Det skulle i så fall vara ett stort. Vapenindustrin har ständigt behövt nya idéer, ny teknik och nya material. Under världskrigen och kalla kriget tog tekniken jättekliv framåt.

Det sägs att det var stora order från den amerikanska krigsmakten som möjliggjorde utvecklingen av transistorerna, datorerna, mikrovågsugnen och teflonstekpannan. Men kan verkligen vapentillverkning i längden ge det civila samhället välstånd?

– All avancerad produktionomges av ett ”moln av teknologi”, på engelska kallatspillovers, säger Gunnar Eliasson. I sin nya bok ”Synliga kostnader – osynliga vinster” analyserar han svensk industri sedan 1950-talet, och hävdar att det är spetsteknik som kommit fram vid utvecklingen av nya stridsflygplan vid Saab i Linköping som ligger till grund för svenskt högteknologiskt kunnande och att många svenska företag lyckats så bra.

Gunnar Eliasson har räknat på spillovermolnet som bildats kring utvecklingen av Jas 39 Gripen, och hävdar att statens investering har återbetalats till samhället 2,6 gånger om. Så inte nog med att utvecklingen av jaktplanet varit gratis, dessutom har svensk industri fått en injektion av friskt kunnande i teknikens absoluta framkant, vilket har lett till nya lönsamma indstriorder.

– Upphandling av en produkt som inte finns driver på teknikutvecklingen, säger Gunnar Eliasson. För att utveckla Gripensystemet och tillfredställa kunden (svenska flygvapnet genom FMV – Försvarets materielverk) måste en rad tekniska problem lösas på vägen. Gripenprojektet blev därför en teknologidrivare som skapade ett brett flöde av färdiguvecklade teknologier som svensk industri i övrigt sedan kunde tillgodogöra sig.

– De som mest av alla dragit fördelar av spillovermolnet är naturligtvis de företag som har ingått i industrigruppen som utvecklat planet. Men även underleverantörer har fått möjlighet att vidareutveckla och vässa sitt kunnande och sin produktion.

– Gripenprojektet har fungerat som en teknisk högskola, hävdar Gunnar Eliasson.

Under ett frukostseminariumpå SNS – Studie-förbundet näringsliv och samhälle – presenterade Gunnar Eliasson sina tankegångar. Åhörarna nickade förnumstigt. Tänk sån tur att Sverige har en egen militärflygindustri. Annars hade vi inte haft någon avancerad industriproduktion.

Tack vare flygvapnets beställningar på avancerade radarsystem förfogade Ericsson över den mikrovågsteknik som behövdes för att utveckla mobiltelefonsystem.

– Fast det var det svenska atombombsprojektet som satte i gång datorutvecklingen i Sverige, säger en mötesdeltagare. Kunnande som vidareutvecklats av Saab Space, nu Ruag.

Men det är något lurtmed resonemanget. För om det nu är så som Gunnar Eliasson säger, att militära projekt som upphandlas av staten leder till lycka och välstånd för hela landet, kommer kärnvapenprogrammen i exempelvis Nordkorea och Iran i en helt ny dager.

För kanske är det så att president Mahmoud Ahmadinejad bara vill få fart på den iranska industrin, och därför startat ett kärnvapenprojekt som ska spilla över högteknik till det civila samhället. Kanske ska det inte bli något svampmoln, utan bara ett teknologimoln?

Fast i fallet Nordkorea verkar Gunnar Eliassons teknologimoln och spillover--multiplikator att lysa med sin frånvaro. Trots ett okänt antal kärnvapen verkar landet fortfarande inte ens kunna förse sin befolkning med mat.

Vad gäller Jas 39 Gripen, så är det på senare tid inte teknologimolnet det har talats om ?i media, utan en osund anda av korruption. I en debattartikel i Dagens Nyheter den 28 mars 2010 kräver förre ärkebiskopen K G Hammar och de båda sydafrikanska biskoparna Desmond Tutu och Thabo Makgoba att försäljningen av Jas till Sydafrika stoppas. Kontraktet bör omedelbart rivas upp och pengarna återbetalas till sydafrikanska staten, skriver kyrkoledarna.

Anledningen är att vapenaffären tar resurser som Sydafrika behöver för att utrota fattigdomen i landet. Kyrkoledarna hävdar också att ”det är en skam att vapenlobbyn utnyttjade Sveriges goodwill från kampen mot apartheid för att sälja stridsflygplan”.

Löften om att vapenaffären skulle skapa mer än 65 000 arbetstillfällen, och på så sätt stimulera den sydafrikanska ekonomin, har hittills visat sig vara tomma ord. Däremot har affären fört med sig en våg av korruption, skriver författarna och kräver att den sydafrikanska regeringen inleder en oberoende rättslig utredning av upphandlingen.

Artikeln finns att läsa påwww.dn.se/debatt

Nej, det har sina sidoratt bygga ett lands välstånd på vapentillverkning. Förresten har andra länder, som inte byggt egna stridsflygplan, också skaffat sig avancerad industri. Hur kommer det sig att Nokia lyckades segla förbi Ericsson som mobiltelefontillverkare? Varför har svensk bilindustri gått sämre än konkurrenterna under de senaste decennierna? Och varför har allt fler bitar av svensk spetsindustri sålts ut och/eller försvunnit från landet?

Men teknologimolnet och spillover-multiplikatorn, då? Om de finns, kan man inte tänka sig att någon annan högteknologisk bransch än vapenindustrin kan fungera som motor för teknikutvecklingen i framtiden?

Är det inte bara att låta staten gå in som storskalig beställare av något nyttigt som ännu inte finns? Det finns mycket som vi behöver, och som staten skulle kunna förse oss med.

– Mja... hum, säger Gunnar Eliasson. Han tycks inte vara helt road av idén att ersätta militär utveckling med civil.

Men något måste väl finnas?

– Medicinsk teknik, svarar han till sist. Man kan jämföra tekniken med att analysera mål på marken med att upptäcka tumörer på röntgenbilder.

Men rymdsektorn då?

– Njaä, det är dålig spillover på rymdsidan. Snarare då civil security. Säkerhetssektorn är en framtidsbransch. Här finns plats för forskning och upphandling av nya effektivare produkter.

Kanske vore det bättremed miljöteknik. Att rädda världen och samtidigt tjäna grovt med pengar vore väl häftigt. Varför inte skapa industrigruppen Ig Gas, med syfte att utveckla bilar med vätgasteknik och bränsleceller, och sedan låta folk från FMV sköta upphandlingen av en hypermodern vätgasbil utan utsläpp?