Kyparen ställer framtvå flaskor Carlsberg Paaskebryg framför den gamle mannen. Han tömmer snabbt den ena, rapar, torkar av munnen med avigsidan av handen och vänder sig sedan mot mig. ”Jag ser att ni är svensk”, säger han och plirar vänligt bakom de tjocka brillorna.

Jag nickar, och han sträcker fram handen.

”Emil Christian Hansen”, säger han. ”Angenämt. Jag är farmaceut, och jag har – som ni kanske förstår – öl som specialitet. Vet ni att ölet gjort mer för vetenskapen än någon annan dryck?”

Jag svarar att ett gott öl alltid uppmuntrat mig till goda idéer och produktivt arbete. Fast arbetet skjuter jag kanske upp till morgondagen.

”Ni missuppfattar mig”, säger mannen. ”Vad jag menar är att öl här i Danmark är synonymt med såväl kultur som naturvetenskap och humanistisk forskning.”

Jag ser förbryllad ut, och han skrattar gott.

”Det förhåller sig så här”, säger han, ”att en förmögen herre vid namn Jacob Christian Jacobsen vid mitten av 1800-talet beslöt sig för att bli den förste i Danmark att brygga ett underjäst högkvalitetsöl. Han reste ner till Tyskland och studerade bryggeriteknikens allra senaste rön, och efter några år kom han hem med två liter tysk öljäst i bagaget. År 1847 grundade han ett splitter nytt ångbryggeri ute vid Valby Bakke, en halvtimmes resa från centrala Köpenhamn. Platsen kallades allmänt för ’berget’, och efter sin lille son Carl beslöt J C Jacobsen att döpa sitt nya bryggeri till Carlsberg. Gamle Jacobsen hade de högsta ideal. Han ville skapa ett bryggeri som satte Danmark på ölkartan, som producerade öl av yppersta kvalitet och var ett föredöme för landets näringsliv.”

”Det låter som en stilig målsättning”, säger jag.

”Javisst. Och som god far beslöt han att ge sin son en rejäl födelsedagspresent när denne blev myndig.”

”Vad fick han?” undrar jag. ”En sportbil kanske?”

”Bättre upp. Lille Carl fick ett eget bryggeri att leka med. Det fick namnet Ny Carlsberg.”

”Inte illa. Vid närmare eftertanke skulle nog jag också hellre vilja ha ett bryggeri än en sportbil.”

”Nåväl”, fortsätter mannen efter att ha fuktat strupen från flaska nummer två. ”Att brygga öl var inte det lättaste på den tiden. Ibland jäste det snett, och ölet blev surt. Man sa att ölsjukan hade kommit till bryggeriet. Då fick man kassera hela partier och förlorade stora mängder pengar.”

”Kunde man inte sälja det dåliga ölet billigare?”

”Jo, och det var precis vad unge Carl gjorde. Carl hävdade att han kunde tjäna mer pengar på att sälja dåligt öl billigt än bra öl dyrt, och han var på god väg att konkurrera ut sin pappa.”

”Oj då. Vad tyckte lilla pappsen om det?”

”Han blev rosenrasande. Han startade ett laboratorium på Gamle Carlsberg och anställde en rad framstående kemister, däribland mig, för att få bukt med ölsjukan. Ganska snart insåg jag att jästen inte var ren. Den innehöll alla möjliga mikroorganismer som kunde göra att det jäste snett. Efter mycket slit lyckades jag får bort orenheterna och isolera ren öljäst.”

”Aha! Det var alltså ni? En triumf för dansk bioteknik. Gratulerar!”

”Tack. Den rena jästen blev en knallsuccé. Gamle Carlsberg bryggeri blev först med att kunna hålla hög och jämn kvalitet, vårt öl var förmodligen det bästa i världen. Vi fick utmärkelser på alla världsutställningar. Men inte nog med det. Jag blev inbjuden till Pasteur i Paris och belönades med guldmedalj av hans institut. Det var en härlig tid. Men jag minns att jag i min dagbok skrev att trots att de franska damerna var hårt sminkade kunde detta sällan dölja deras förhållandevis kraftiga skäggväxt.”

Vi tar varsin slurk öl, och jag anmärker att det kanske är tur att så få fransyskor förstår danska.

”Vi exporterade min öljäst, kalladsaccaromyces Carlsbergiensis, till bryggerier över hela världen, och tjänade miljoner. Men han hade ett sjuhelvetes humör, Jacobsen. Han vägrade styvnackat att erkänna att det var min förtjänst att affärerna gick så bra. Det var också gubbens usla humör som gjorde att lille Carl vägrade att samarbeta. Carl envisades med att låta sitt bryggeri Ny Carlsberg fortsätta att producera billighetsöl av tvivelaktig kvalitet. Pappan blev så rasande att han beslöt att göra sonen arvlös. 1876 testamenterade J C Jacobsen sitt företag och alla sina pengar till en stiftelse till förmån för vetenskap och kultur – Carlsbergfonden.”

”Stackars lille Carl! Fick han ingenting?”

”Äsch. Det gick ingen nöd på honom. Några år efter faderns död började även han att avsätta en del av sina vinster till kulturändamål. 1902 skapade Carl sin egen kulturfond – Ny Carlsberg fond – och lät uppföra Köpenhamns förnämsta museum för skulptur och måleri från förra sekelskiftet – Glyptoteket. I dag är båda bryggerierna och Carlsbergfonderna sedan länge sammanslagna, och 1969 slukade Carlsberg konkurrenten Tuborg.

Det är Carlsbergfonden som betalarutbildning och forskning för våra främsta vetenskapsmän, och som upplåter lokaler till Danska vetenskapsakademien. Och det är Carlsberg som donerat Danmarks nationalmonument – Den Lille Havfrue – till köpenhamnarna. Dessutom sponsrar Carlsberg Roskildefestivalen. Var gång du dricker ett glas danskt öl bidrar du alltså till konstens, rockmusikens och vetenskapens utveckling här i Danmark. Carlsbergfonden äger i dag praktiskt taget hela den skandinaviska bryggeriindustrin, inklusive Falcon, Pripps och Ringnes, och har också köpt in sig i Baltikum och Ryssland. Så även ni svenska öldrickare drar era strån till stacken. Skål för konsten, rockmusiken och vetenskapen!”