Det började en vårdag 1978. En man vid namn Gary Thuerk ville berätta för världen att hans bolag, Digital Equipment, just skulle lansera en ny dator.

Först tänkte han göra ett vanligt utskick, men så kom han på att han kunde använda det nya datanätverket Arpanet, som hade bildats genom en hopslagning av universitetens och amerikanska regeringens kabelnät. Alla hans tilltänkta kunder var ju användare.

Det var bara några tusen personer som vid den här tiden använde nätet, och de fanns alla prydligt listade i en katalog. Gary började välja ut dem som han skulle skicka inbjudan till, men så ändrade han sig.

"Äsch", tänkte han. "Jag skickar till hela bunten!"

Och så tryckte han på sändknappen.

Reaktionen blev snabb och våldsam. Thuerk fick mängder med arga brev, och skälldes ut efter noter. Arpanet var ett nätverk mellan akademiker, och skulle minsann inte användas till att göra reklam för kommersiella produkter.

Gary Thuerk gjorde offentlig avbön för sitt tilltag, men inom sig mös han. Tack vare sitt massutskick lyckades han på ett bräde sälja tjugo datorer à en miljon kronor styck.

Därefter var det lugnt i många år. Arpanet blev internet och växte ut till ett världsomspännande nät. Alla skötte sig någotsånär väl. Till 1994.

Den 12 april gjorde två advokater, Lawrence Canter och hans hustru Martha Siegel, ett fräckt miljonutskick och erbjöd sina tjänster till amerikanska immigranter som sökte uppehållstillstånd, så kallat grönt kort.

Parets internetanslutning spärrades omedelbart av leverantören, men det spelade inte så stor roll. Canter och Siegel fick över tusen nya klienter, och gjorde lysande affärer.

Hur det gick sen vet alla som har ett e-postkonto. Varje dag får man rensa sin brevlåda för att den inte ska storkna av skräppost och reklam för de mest bisarra produkter - porr, Viagra, penis enlargement, rolexkopior, Nigeriabrev, försök till kontobedrägerier, falska doktorstitlar och Gud vet allt.

Trots allt mer raffinerade brandväggar och filter tar sig stora mängder oönskad skräppost (eller "spam", som de kallas efter en sketch av Monty Python) igenom. Det är visserligen lätt att blockera alla mejl som innehåller ordet "Viagra", men detta kringgick spammarna snabbt genom fiffiga stavningar, som "V*I*A*G*R*A". En nördig bloggare har roat sig med att räkna ut att det finns 600 426 974 379 824 381 952 olika sätt att stava Viagra fel men ändå få fram meddelandet.

Likaså är det lätt att stoppa meddelanden från suspekta avsändare. Den saken har spammarna också löst. I dag kan man inte längre se varifrån spammen kommer. De kan verka komma från dig själv, genom att datavirus kapat din dator.

Ju effektivare filtren är, desto större volymer skräppost måste spammaren skicka. För några år sedan räckte det med en miljon spam för att få respons. I dag krävs utskick i miljardklassen för att få ett tiotal svar.

Enligt Michael Specter i tidskriften The New Yorker utgörs i dag uppåt 90 procent av e-posten av spam, och arbetet med att stoppa eländet beräknas kosta tio miljarder dollar per år bara i USA. Samtidigt kostar det bara en spottstyver att översvämma världen med skräppost.