Som en bra tumregel kan man räkna med att en människa i vila utvecklar ca 1 W per kg kroppsvikt. Den som slöar framför teven kanske därför kan liknas vid en 75W-lampa.

En god idrottare inom exempelvis hinderlöpning, skidåkning och cykel kan utveckla cirka 4 W/kg i "nyttig" effekt - vad som utnyttjas för mekaniskt arbete.

Eftersom kroppens verkningsgrad bara är cirka 25 procent går dessutom drygt 10 W/kg bort som värme. Detta gäller vid långvarigt arbete, där energiomsättningen är beroende av syreupptagningen.

Vid kortvariga ansträngningar (golfslag, höjdhopp, sprinterlopp etcetera) kan kroppen direkt utnyttja kemiskt upplagrad energi.
Nu är frågan om man då kan utveckla en storleksordning högre effekt, det vill säga ungefär 40 W/kg (att jämföra med 4 W/kg vid långvarigt arbete). Med lite kreativitet är det inte så svårt att hitta ett exempel eller ett motexempel.

Lösningen finns längre ned på den här sidan.






















Om vi antar att effekten är just 40 W/kg skulle det räcka för att t ex på 1 s ge kroppen rörelseenergin 40 J/kg, motsvarande farten v = 9 m/s (jfr mv*2/2). En sprinter kommer inte riktigt upp i denna fart efter 1 s, men å andra sidan går inte all effekt till att öka rörelseenergin för kroppens masscentrum. Dessutom ger beräkningen en medeleffekt och toppeffekten kan vara något högre. En effektutveckling på ca 40 W/kg är därför rimlig för vältränade personer. Det kan vara intressant att notera att ett kraftigt golfslag kräver cirka 2,5 kW, varav hälften går till acceleration av klubbhuvudet. En ansenlig del därav utvecklas i muskler under midjehöjd.