”Europas försvarsindustri måste vakna”

2016-01-14 10:35  

DEBATT. Den europeiska försvarsindustrin har sovit sig igenom de senaste 10 -15 åren. Vår tekniska överlägsenhet hotas och det krävs en radikal omorganisation av produktionen och att monteringen flyttas till länder där arbetskraften är billigare, skriver Zsolt Lazar, försvarsexpert och författare.

Nyligen visade ryska trupper upp sina avancerade luftvärnssystem på en flygbas i Hemeimeem i Syrien. Den Kaspiska havsflottan demonstrerade sin styrka genom att skjuta iväg långdistansmissiler mot mål i Syrien, nästan 1500 kilometer bort. Budskapet var tydligt. Den ryska försvarsindustrin har inte visat sig på decennier men det betyder inte att de inte kan producera produkter i världsklass eller att deras armé inte kan använda dem.

På grund av att de europeiska militärutgifterna är låga och att branschen har underfinansierats under lång tid, saknas konkurrerande produkter från Europa. Eftersom många europeiska länder bygger sin säkerhetspolitik på principen om ett kollektivt försvar - som garanteras av Nato - verkar det som den europeiska försvarsindustrin har sovit sig igenom de senaste 10-15 åren.

En sak är alltid säker: Naivitet är dyrt, i detta fall flera miljarder euro, och viktiga företag och marknadsandelar står på spel. När det kommer till den ryska försvarsindustrin, har deras nya vapensystem redan börjat attrahera köpare vilket skulle föra upp den ryska försvarssektorn till en helt ny nivå.

Förlusten, som är en direkt följd av att beslutsfattandet inte föranletts av ett strategiskt tänkande, de kontinuerliga nedskärningarna av de europeiska försvarsbudgeterna och en icke-konkurrenskraftig produktlinje, orsakar en förlust i viktiga marknadsandelar. Detta kan ses i SIPRI:s undersökningar.

Nedgången i den europeiska försvarsexporten är utan motstycke. Medan den amerikanska, ryska och kinesiska exporten har växt, har några europeiska länders export vissa år tappat mer än 30 procent. Detta borde ha fått de europeiska företagsledarna att ompröva sina globala marknadsstrategier.

Värt att notera är också att en nedåtgående export av krigsmateriel leder till färre arbetstillfällen och kommer kunna sluta i ökad arbetslöshet. Då en av de stora beståndsdelarna i försvarsindustrin är forskning och utveckling, riskerar den nedåtgående exporten även Europas tekniska överlägsenhet.

Ytterligare en anmärkningsvärd sak är att de europeiska produkterna inte enbart konkurrerar mot de amerikanska, ryska och kinesiska utan även mot andra europeiska produkter. Ett väldigt bra exempel på detta är jaktflygplanet Typhoon, som är ett resultat av flera europeiska länders samarbete men som möter konkurrens från amerikanska, ryska, kinesiska och andra europeiska jaktflygplan. Detta visar å ena sidan på en stor produktvariation men å andra sidan på en väldigt stor ineffektivitet som på intet sätt bidrar till skapandet av en gemensam europeisk försvarsindustri.

Även exportförbud av vapen till olika länder och regioner är kontraproduktivt. Ta Saudiarabien som exempel – det Saudiarabiska Kungariket är en av de största försvarsimportörerna i världen – förbudet mot att exportera vapen dit resulterar endast i att tusentals arbetstillfällen inom försvarssektorn hotas och att den redan tynande europeiska exporten fortsätter att minska. Förbudet påverkar enbart vart vapnen kommer ifrån inte mängden vapen som handlas.

Tillväxtförmågan hos den europeiska försvarssektorn är för närvarande mycket begränsad. Det finns till exempel inget existerande program för den femte generationens jaktflygplan eftersom det inte finns några pengar. De europeiska ländernas små försvarsbudgetar undergräver den inre tillväxtpotentialen. Dessutom är de europeiska försvarsprodukterna ”dyra” vilket har en betydande inverkan på deras säljbarhet, framför allt, då de asiatiska motsvarigheterna är mycket billigare.

En lösning skulle kunna vara en radikal omorganisation av produktionen och att flytta monteringen till de mindre utvecklade EU-länderna, där arbetskraften är billigare. Detta steg togs för flera år sedan av olika biltillverkare och därmed finns redan kunskapen för en sådan omorganisation.

Bara en fråga återstår: Är det möjligt att kombinera arbetet med att återta och stärka den tekniska överlägsenheten med arbetet att kostnadseffektivisera produktion i EU? Eller innebär den allt hårdare globala konkurrensen att den europeiska försvarsindustrin kommer att tvingas ge upp marknadspositioner.

Zsolt Lazar

Expert Internationella affärsrelationer och författare till boken Impact of the Gripen Offset Agreement on the Hungarian Economy.

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

Här är reglerna för kommentarerna på NyTeknik

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Aktuellt inom

Senaste inom

Debatt