Om nu Ford verkligen köper Volvo personvagnar, vilket jag personligen tror är en bra affär för såväl Ford, Volvo som Sverige, finns där en cirkel som sluts.

Ford har visat stor respekt för andra företag man köpt och varit kräsna i sina affärer; Jaguar och Aston Martin är bara ett par exempel.

En god vän till mig var i och för sig tvungen att byta ut sin Jaguar mot - just en Volvo.

Det berodde nog mest på att jag tråkade honom på puben med att fråga hur hans Ford gick; "Forden" var en Jaguar. Och jag minns den landssorg som drabbade Storbritannien sedan Ford tog över Jaguar.

I veckan som gick drabbades Sverige av en liknande landssorg. Volvo skulle bli en Ford. De närmast sörjande var knappast aktieägarna utan gubbarna i min som haft - och har - ett personligt och nästan känslomässigt förhållande till sina transportlådor på fyra hjul.

Men en sak ska man ha klart för sig och det är att Ford aldrig skulle haft råd att köpa Volvo, och det skulle aldrig ha funnits en Volvo att köpa utan Assar, Gustaf, Carl-Edvard, Mas-Olle och Sven.

Assar Gabrielsson var försäljningschef för SKF, Gustaf Larsson var tekniker. När de träffades 1924 på krogen Sturehof vid Stureplan i Stockholm i augusti skrev de ett avtal på baksidan av notan; där föddes Volvo.

Och att företaget som skulle tillverka den i modern mening första svenska serieproducerade bilen kom att heta Volvo (jag rullar) var nog logiskt för kullagermannen Assar Gabrielsson, men troligen också för teknikern Gustaf Larsson som var van vid att saker fungerade.

Men Carl-Edvard och Sven, vad hade de med historien att göra? Carl-Edvard Johansson var sågverksarbetare som utvandrade till USA och återvände till Sverige 1885. Efter några år i vapensmedjorna startade han eget och utvecklade de precisionsverktyg som blev revolutionerande för verkstadsindustrin. Och en förutsättning för Henry Ford och hans löpande band. Mått-Johansson åkte tillbaka till USA och överlät den amerikanska tillverkningen av måttsatserna till Ford, han anställdes av Henry Ford.

Men Sven då? Jo, Sven Wingquist var ingenjör och uppfinnare av det självreglerande, sfäriska kullagret. Och han grundade ett av de största exportföretagen precis tjugo år innan den första Volvon , ritad av Helmer Mas-Olle Olsson, rullade av bandet i gamla SKF-byggnaden i Göteborg. Utan Sven Wingquist skulle inte bara Sverige utan också Ford stå stilla lite oftare.

Det finns många andra svenskar som bidragit till Fords framgångar, och naturligtvis oändligt många fler svenska ingenjörer och arbetare som gjorde Volvo så värdefullt att Ford nu vill köpa.

I motsats till min engelske vän kommer jag fortsätta köra Volvo. Jag bekymrar mig mer för att vi saknar entreprenörer som kan skapa intressanta svenska företag i Assars, Carl-Edvards och Svens anda. Vad ska vi erbjuda den globala investeringen om femtio år?

Lars Rundkvist, f d chefredaktör