Plötsligt, under en intensiv vecka för två år sedan, hände allt; telefoner ringde och besökare kom i bilar som kunde körts av privatchaufförer. Det vibrerade i lokaler där spända besök-are kunde beundra Riddarfjärdens vågor och skutorna vid Norr Mälarstrand medan de väntade på att få en pratstund med Jochum Söderström.

- Jag har aldrig träffat så många prominenta människor ur näringslivstoppen som då, säger han glatt, de kom oannonserade och annonserade, namn som man bara sett på teve. De flesta var väl här för att försöka tvätta bort fläckarna från slipsen.

Det som hänt var att Trustoraffären sakta men säkert öppnade sig för det svenska folket. Namn ur den riktigt höga toppen passerade revy i tidningsspalter. Nu presenterade som vanliga kontoskurkar. Det hisnande var summorna, de gigantiska belopp som herrarna stoppat undan.

I mitten av det nav som allt snurrade runt satt en säkert leende Jochum Söderström, avdelningschef vid kriminalunderrättelsetjänsten, Fipo, finanspolisen. Det var han som en minnesvärd eftermiddag gick upp till Stockholms Fondbörs och presenterade fakta.

Kanske satt han där vid just detta tillfälle och kände ett slags belöning för 17 års tungrott arbete mot den ekonomiska brottsligheten i Sverige, ett arbete med små resurser och ständigt växande högar av ouppklarade ärenden.

Till och med då och då häcklad av den egna kåren, som kallar honom manschettpolisen. (På andra sidan korridoren sitter för övrigt hans kollega blomsnuten och utreder miljöbrott.)

Jochum Söderström skulle aldrig öppet tala om belöning, men han erkänner villigt att det var spännande.

- Vi var fem man som höll på med Trustor, säger han, vi jobbade häcken av oss innan det var klart. Det började med en bunt internationella pressklipp, efter kontakter med polisen i England fick vi ytterligare signaler och började samla information.

Här blir det svårt att i detalj följa Jochums arbete. Hans egna känslor är helt öppna, han vrider sig i stolen, han ställer sig halvt upp, sätter sig, viftar med händerna.

Namn på internationella banker där Trustors pengar mellanlandat snurrar, liksom namn ur nätverket av internationella ekonomideckare. Han berättar om Joe Falk, som de inte kunde identifiera förrän de fann att namnet var en pseudonym för en känd kåkfarare på Norrtäljeanstalten, och jag känner spänningen i jakten, pusselbitarna som faller på plats, tavlan som sakta tog form för de fem männen en kväll när mörkret föll över vågorna på Riddarfjärden.

- Det avgörande var när vi satt med en kille från börsen, säger Jochum, vi tittade på ett konto i en bank dit pengar gått klockan tre samma eftermiddag. Där fanns inte ett öre.

- Killen tittade i halvårsbokslutet och sade att det kan inte vara sant.

770 miljoner kronor var spårlöst försvunna. En ny svensk affär startade.

Den nuvarande varianten av den svenska finanspolisen, Fipo, sjösattes i juli 1998. Man slog då samman den så kallade ekonomiska roteln med finanspolisen och placerade roteln vid Rikskriminalpolisens kriminalunderrättelsetjänst. Avdelningen fick en bemanning på 16 man. Chef för det hela blev Jochum Söderström.

Målen för verksamheten är kort och kärnfullt beskrivna så här:
* Avslöja och avvärja bakomliggande brottslighet i samband med penningtvätt.
* Upptäcka, förhindra och förebygga ekonomisk brottslighet.
* Verka för att minska den ekonomiska brottsligheten.

- Själva arbetet med ekobrott började väl på allvar i början av nittiotalet, säger Jochum Söderström.

Högarna med ouppklarade brott hade bara vuxit efter åttiotalets svindlande affärer.

- Det mesta var skatte- och konkursbrott som byggde på anmälningar, det var sällan dagsfärskt material och pengarna var för länge sedan borta. När finanspolisen skapades fick vi jobba mot misstänkt penningtvätt. Därmed kom vi in tidigare och fick större chans att lägga vantarna även på pengarna.

Från 1994 har roteln beslagtagit över tio miljoner kronor, förra året betalningssäkrade man dessutom knappt hundra miljoner i skatteintäkter åt samhället.

Det var nästan en slump att Jochum Söderström blev polis.

- Jag tränade ihop med en kille i början av sjuttiotalet, det var i det skedet i livet när man inte riktigt visste vad man ville. Han talade om att söka till polisen. Tanken fastnade, dessutom spelade jag handboll i Polisen. Jag sökte, testades och kom in.

Så enkelt kan ett livsavgörande låta.

De första tio åren följde Jochum det vanliga polismönstret. Patrullering på gator, radiobil, lägenhetsbråk och gatuvåld.

- De åren skulle jag inte vilja vara utan. Det är själva grunden i polisarbetet. Men i början av åttiotalet ville jag vidare. Först hamnade jag på utlänningsroteln, men där trivdes jag inte med jobbet. 1982 hamnade jag på bedrägeriroteln och några år senare på rikskrim.

Det var nu intresset för att spåra ekonomisk brottslighet växte.

- Jag vet inte riktigt varför jag blev intresserad, kanske har jag alltid varit analytiskt lagd, det var som att lägga pussel. Det handlade om stora saker, Göta Finans omsatte på ett år lika mycket pengar som rånen i Sverige under tio år. Man blev förbannad när någon köpte ett bolag, plundrade det, tog kassan, sålde inventarierna och när konkursen kom satt det en målvakt i styrelsen och folk blev arbetslösa i onödan .

Målvakt. Många gånger under samtalet använder Jochum ord ur idrottsvärlden. En rest från ett för-flutet som förbundskapten för det yngre proffslandslaget i golf, erfarenheterna har kommit till användning för att skapa team av deckarna på Fipo. Sätta upp mål, fokusera och bygga ett lag som passar för uppgiften och sedan ge järnet för att komma ikapp brottet. Men just i samband med skalbolag är målvakten den kriminella krake som de stora herrarna sätter i styrelsen.

- Under en tid får han åka i fin bil och ha det bra, säger Jochum, vid konkursen är det målvakten som åker dit. Han tycker att det är värt straffet som ofta är ganska lågt för den här typen av brott.

Under nittiotalet har den ekonomiska brottsligheten i landet föränd-rats. Från en småföretagsverksamhet med uppköp och nedläggningar av företag på den svenska landsbygden och vanligt kontokortsfiffel har verksamheten expanderat, blivit internationell ungefär i samma takt som de svenska storföretagen blivit multi-nationella .

Idag talar Jochum Söderström om tre grupper av ekonomisk brottslighet. Den skatterelaterade som fiffel med punktskatter, moms, svarta löner och fiktiva bolag. Konkursrelaterad med skalbolag, bokföringsbrott och kreditbedrägerier. Samt det som heter övriga brott: handel med värdepapper, investeringar, miljöbrott och pengatvätt.

- Framförallt har allt detta växt och blivit hårdare. Det ekonomiska brottet drivs idag som internationella företag med olika kombinationer av brott, narkotika och skalbolag. Och det förekommer stort våld, framförallt i form av hot.

Vad det hela går ut på är att låta pengar i hög fart vandra mellan konton i olika länder för att till sist försvinna helt. Affärerna läggs upp på ett sätt så att myndigheter inte upptäcker det hela, det byggs komplicerade nätverk av transaktioner som i Trustoraffären. Men det kan också vara mindre komplicerat och gå snabbt.

- Vi fick ett tips om att en tjänsteman på Föreningsbanken förberedde en stor transaktion dagen innan han skulle sluta. Där hade vi tur, vårt nät fungerade, på fredag förmiddag fick vi meddelandet om vilka banker som var inblandade.

- Ett annat tips fick vi från Danmark, att någon skulle köpa ett sågverk i Sverige för en växel som inte hade täckning. Det stämde, vi tog honom på banken.

Jobbet handlar om att kartlägga, lägga pussel, bygga internationella nätverk, utnyttja databaser och banker, försäkringsbolag och kreditinstitut. Och allt måste gå snabbt.

- Den här verksamheten är oerhört innovativ, de utnyttjar ständigt den nya tekniken för att vinna tid. För oss gäller det att komma in när förberedelserna kommer igång, annars blir vi frånsprungna. Och även om vi i efterhand kan ta skurken är pengarna sedan länge borta.

Det ligger en enorm frustration över att veta men inte kunna, bevisen har flugit bort.

- Tänk om man kunde berätta det vi vet men inte kan bevisa. Samtidigt gäller det att kunna slå ifrån sig och fokusera på det man klarar. Att sätta upp nya mål, släppa gamla. Då får man tänka på att vi trots allt arbetar för det goda näringslivet, det som fungerar i ärlig konkurrens och inte dumpar priser med hjälp av momsfiffel eller värdepappersbedrägerier.

Och så citerar denna luttrade utredare Alice i Underlandet.

- Alice kommer till ett ställe där vägen delar sig. Där står en gubbe och frågar Alice vilken väg hon skall gå. Jag vet inte, svarar hon och gubben svarar att då spelar det ingen roll. Jag brukar tänka på det ibland när jag känner mig otillräcklig - så där får det inte bli, man måste sätta upp nästa mål för att kunna göra sitt vägval. Det brukar hjälpa.