Idén föddes för mer än femton år sedan. Kent Öhlin ville bygga ett helautomatiskt stötdämparsystem som ger föraren känslan av att köra både racerbil och en gammal amerikanare samtidigt. Men det är först nu som systemet är klart för produktion.

Historien som leder från den ursprungliga idén till en färdigutvecklad produkt är den klassiska storyn. Det har, som alltid, tagit mycket längre tid än beräknat, inte bara för att utvecklingen är tidskrävande. Allt annat måste också stämma, marknaden ska vara redo, alla tekniska delprocesser ska finnas tillgängliga och mer därtill.

I ett litet industriområde mitt i ett villasamhälle utanför Jönköping ligger lokalerna där Öhlins Racing AB har utvecklat sin stötdämpare. Lokalerna är mycket stora, ljusa och öppna, nästan helt fria från mekanisk produktionsutrustning eftersom allt produceras hos underleverantörer. Här har de gått år efter år, samma gäng utvecklingsingenjörer, tålmodigt testande nya prototyper och uthålligt väntat på att alla förutsättningar ska falla på plats för det slutgiltiga genombrottet. För att det skulle ske en dag, det visste de.

Nu är tiden mogen, och produkten har tagit steget från ritbordet till produktion.

- Risken med den här typen av utvecklingsprojekt är att de stannar på ritbordet för länge, det finns alltid någon detalj som kan förbättras, säger projektledaren Henrik Johansson.

Men nu står de inför produktionsstart och flera order är under slutförhandling med företag runt om i världen.

Idén till CES (Continuously Controlled Electronic Suspension) föddes redan på 1980-talet och har utvecklats i olika faser sedan dess. Det var Kenth Öhlin som tillsammans med Tommy Malm, tidigare på Husqvarna Motorcyklar, började arbeta med idén.

I det nya systemet integreras elektronik och hydraulik. Stötdämparna har utvecklats till pumpar som driver oljan genom CES-ventilen, hjärtat i systemet. På bara tio millisekunder har det datoriserade systemet hunnit reagera på informationen från avkännare på olika håll i bilen och skickat ut signaler till de nyutvecklade stötdämparna. En stötdämpare vid varje hjul dämpar den uppkomna rörelsen.


 
Systemet innebär ett sådant nytänkande att de själva fått utveckla det mesta, till exempel ventilen. Det har inte funnits några färdiga delar att vare sig bygga eller testa den med. De har fått utveckla alla kringdelar, som den nya pumpande stötdämparen, elektroniken och all testutrustning. De har till exempel byggt en egen testrigg för bilar där olika funktioner i dämparsystemet testas. Denna utrustning har i sig självt blivit känd över världen och inför säsongen 1996 flögs Michael Andrettis bil (kör i Cart-serien) till Jönköping från USA för att testas. Då var det bra att det fanns gott om utrymme i lokalerna.

Femton år är ändå en ganska lång utvecklingstid. Flera av de ingående komponenterna i CES har tidigare inte var tillräckligt utvecklade och dessutom för dyra. Till exempel accelerometrarna som först nu fått sin förfining tack vare utvecklingen av krockkuddar. Ett annat exempel är lägesgivare som utvecklats under senare år för moderna bromssystem och liknande.

Hårdheten i en vanlig stötdämpare är fast inställd, en kompromiss mellan vad som behövs på släta vägar och gropiga. CES anpassar kontinuerligt dämparens hårdhet till exakt vad som behövs i varje ögonblick. Dämparna görs mjuka för att ta bort stötar och slag, för att i nästa ögonblick vara hårda och förhindra att bilen kränger eller gungar. Det föraren märker är att bilen är stadig som en sportbil vid snabba manövrar men samtidigt komfortabel som en limousin vid normal körning.

I den grupp av utvecklingsingenjörer som funnits med under nästan hela tiden finns Lars Sönsteröd som ansvarat för hydrauliken. Den specialutvecklade ventilen är delvis hans "baby". En annan viktig person är Arnold Nilsson. Engagemanget är inte att ta fel på, ögonen lyser när han visar en genomskuren ventil, i storlek som en liten tändsticksask, och berättar om de olika delarna i det elektroniska systemet, en av hans specialiteter.

- Det är mycket tack vare att eldsjälarna funnits med under nästan hela resan, som gör att vi står där vi gör idag, redo för produktion, säger Henrik Johansson.

Den största delen av produktionen kommer att läggas ut på underleverantörer och samarbetspartners. Monroe, en del av Tenneco Automotive kommer att ta ansvar för hela systemet. Öhlins fokuserar på två delar, ventiltekniken samt de styrprogram som bestämmer när stötdämparen skall vara mjuk respektive hård.

När det gäller tillverkningen av ventilen letade Öhlins i Sverige efter en lämplig underleverantör men tvingades inse att den kompetensen inte fanns inom landets gränser. Nu har de, enligt Henrik Johansson, hittat den mest lämpade - ett japanskt företag.

CES har redan testats på motorcyklar, har suttit på VM-vinnare, men Öhlins har tagit beslutet att i första hand satsa på bilmarknaden eftersom den är så många gånger större. I ett senare skede kommer troligen även system för motorcyklar att börja produceras.

Kostnaden för ett CES-system är dock inte försumbar. Om man jämför med fyra vanliga stötdämpare, normalt à 75 kronor, är dessa betydligt dyrare. I dagens läge kostar hela systemet cirka tretusen kronor, i framtiden tror Henrik Johansson att kostnaden nog kan pressas mot cirka tusen kronor.

Vad gruppen tålmodiga utvecklingsingenjörer i Jönköping gör om CES blir den succé de hoppas och tror återstår att se. Att skiljas från sin "baby", nu mer lik en tonåring på väg att lämna hemmet, är inte helt lätt. Men å andra sidan finns alltid nya mer eller mindre omöjliga utmaningar att ta tag i.