Så blev jag virtuell estländare

2015-10-27 05:00 Jonas Ryberg  
Jonas Ryberg besöker estniska ambassaden för att få ut sitt digitala medborgarskap. Där visar han upp giltig legitimation och får lämna fingeravtryck – sedan är det klart. Foto: Jörgen Appelgren

NY TEKNIK TESTAR. Estland vill inte låta bara sina egna medborgare legitimera sig elektroniskt. Sedan knappt ett år tillbaka kan vem som helst skaffa sig ett elektroniskt medborgarskap i baltstaten. Som reporter på Ny Teknik kunde jag inte motstå frestelsen att bli digital estländare.

Själva ansökan är enkel och görs via ett vanligt webbformulär på sajten e-estonia.com. Det är bara aningen krångligare än att skapa ett Facebookkonto eftersom du måste ladda upp en kopia av en id-handling, helst ditt pass, och ett foto av dig själv. Sedan är det bara att betala 500 kronor och vänta på att ansökan ska behandlas.

Men det gäller att läsa instruktionerna noga, jag valde att ladda upp en kopia av mitt svenska körkort och ett svartvitt foto av mig själv. Det gillades inte av den estniska gränspolisen. Någon vecka efter ansökan fick jag ett e-brev med uppmaningen att i stället skicka kopia på mitt pass eller annan resehandling och en färgbild. Det känns aldrig särskilt lustigt att skicka runt sina personuppgifter okrypterat i mejl, men jag valde till slut att lita på personen med den imponerande titeln ”Chief Specialist”.

Även om det estniska e-medborgarskapet är helt virtuellt så kräver det ett besök på Estniska ambassaden. Ganska precis en månad efter att jag skickat in ansökan dyker ett meddelande upp om att mitt digitala medborgarskap ligger och väntar på mig i form av ett smartkort.

Läs mer: ”Vi vill få 10 miljoner e-medborgare”

Bekvämt nog ligger Estlands representation i Stockholm på promenadavstånd från redaktionen. Väl där krävs att jag legitimerar mig och att jag lämnar mina fingeravtryck.

Efter den processen känner sig Estland tydligen sig säker på vem jag är, och mitt smarta kort tillsammans med en pinkod räcker nu för att legitimera mig online och för att signera och kryptera dokument.

Den som lever i Estland kan använda kortet för att skicka signerade och krypterade meddelanden till myndigheter, att rösta elektroniskt och att göra bankaffärer, bland annat. För mig som inte har daglig kontakt med Estland är det lite svårare att hitta ett praktiskt användningsområde. Det kan dock ändras med nya EU-regler som säger att alla länder inom unionen måste acceptera varandras digitala legitimationer.

Estland gör mycket reklam för att jag ska kunna starta ett företag på under 20 minuter, men det kräver att jag också har en estnisk postadress – något som inte ingår i mitt e-borgarskap.

En e-postadress finns dock i paketet. Med programvaran som följer med kan jag logga in på den och också kryptera och signera e-post och dokument med hjälp av mitt e-id. Processen fungerar ungefär på samma sätt som med pgp, men skillnaden är att Estland står som garant för att jag verkligen är jag.

För att kunna skicka krypterad e-post krävs att mottagaren också är ansluten till det estniska e-legitimationssystemet, vilket så långt omfattar cirka 6 000 personer utanför Estland. För mig blir det snarare en påminnelse om att Sverige har en bit kvar på vägen mot att bli ett ledande land när det gäller e-förvaltning.

 

 

Gilla Ny Teknik på Facebook

Jonas Ryberg

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

Här är reglerna för kommentarerna på NyTeknik

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Aktuellt inom

Senaste inom

vill du synas här? annonsera

Debatt