Harry Martinson-sällskapet delar ut priset vartannat år tillsammans med Olofströms kommun. Det ges till en person eller organisation, som jobbar i Harry Martinsons anda: ”odlar eftertanken och poesin som centrala livskvaliteter”. Det kan handla om att värna den globala eller lokala miljön, eller att verka för fred mellan människor eller fred mellan människor och naturen.

Årets vinnare, Christian Azar, är Chalmersprofessor i hållbara energi- och materialsystem vid avdelningen för fysisk resursteori och medlem i FNs klimatpanel IPCC – en auktoritet när det gäller energifrågor och klimatforskning. Han får priset för att han ”i en oroad värld vårdat och visat de kunskapens fundament som krävs för att förstå och förhålla sig till klimatdiskussionen”, skriver Harry Martinsonsällskapet i sin motivering.

Priset, 83 950 kronor, kommer att överräckas till Christian Azar lördag 8 maj på folkhögskolan i Jämshög i Blekinge, där Harry Martinson föddes. Pristagaren kommer att hålla föredrag.

– Jag tror att jag kommer att prata om betydelsen av opinionsbildning för att få till de styrmedel som behövs för att man ska kunna lösa problemet. Men jag inte bestämt mig än, säger Christian Azar, som inte heller har hunnit tänka ut vad han ska göra med prispengarna.

Han är sysselsatt med två stora projekt just nu. Det ena är Chalmers Climate Calculator, en klimatmodell som man kan köra över internet.

– Den har blivit väldigt populär, det är många som går in och testar olika utsläppsscenarion, berättar Christian Azar.

Hans andra stora uppgift är att räkna på flygplans totala utsläpp. Det gäller mer än koldioxid.

– Kväveoxider, till exempel, som kan ha både en uppvärmande och en kylande effekt. Det gäller även kondensslingorna som bildas. Allt detta ska jämföras med koldioxidutsläpp för att få en koll på de totala utsläppen.

Författaren Harry Martinson (1904–1978) var djupt engagerad i energifrågor på 1940-talet. Så här skrev han i ett brev till Ebbe Linde, som då var forskare och lärare på Chalmers

”...Vi har inte med den bundna atomenergin att göra... Jag föreslog därför att alla intellektuella krafter skulle inrikta sig på att i stället för laborerande med atomenergi försöka inrikta alla vetenskapliga krafter på problemet att förbättra solmaskinen... solmaskinsföreningar… fysikerpris och ingenjörspris... dubbelt så stora som nobelpriset... Priset skulle heta solpriset. Vore väl faen om inte mänskligheten på detta sätt skulle lyckas få fram en fin och användbar solmaskin på exempelvis tio år.”

Första gången Harry Martinson-priset priset delades ut var 2008, då diplomaten och före detta utrikesministern Jan Eliasson fick priset.