l Betyder det att du ger upp planerna på att efterträda Leif Östling?

- Jag har aldrig haft sådana planer. Jag är väldigt nöjd med karriären. Jag har upplevt fantastiska saker, från det att jag startade eget företag, till de här åren på en stor, proffsig organisation som kronan på verket.

l Vilken har varit din drivkraft?

- Den fantastiska produkten! Det är ett drömläge med en produkt som syns, luktar, hörs och känns. Köra lastbil är det roligaste jag vet. Jag tar gärna en lastbil på fredagen och kör till landet på västkusten. På söndagen skriver jag ner allt jag har kommit på som måste förändras och förbättras och tar med mig till jobbet på måndagen.

l Hur ska det nu gå med lastbilskörningen?

- Jag kan ju inte släppa intresset för produkten helt, så jag har skämtat lite om att jag förutsätter att få vara med på vinterprov i Arjeplog och sommarprov i Spanien. Men det är ju inte säkert att de vill ha med gamla chefen.

l Vad har du för ord på vägen till din efterträdare, Per Hallberg?

- Att fortsätta i de upptrampade spåren. Det är tradition på Scania med evolution, små ständiga förbättringar, inte revolution. Här finns också ett engagemang och intresse för produkten som är helt fantastiskt. När vi

i ledningen har beslutsmöten pratar vi mycket om teknik, det är ett adelsmärke för Scania att ha ingenjörer

i högsta ledningen.

l Ska du sitta kvar i styrelsen för Fouriertransform och dela ut pengar till fordonsindustrin?

- Det hoppas jag. Jag har också styrelsejobb i Electrolux och i Energimyndighetens energiutvecklingsnämnd. Där fattar vi beslut om energieffektivisering generellt sett, men också specifikt för fordonsindustrin.

- Jag är också ordförande i Lindholmens Science Park. Jag har en dröm att göra det tillgängligt för gemene man. Jag tänker mig en stor, tredimensionell studio där man går in i en virtuell verklighet, där man kanske kör en framtidsbil med ögonen.

l Bor du på västkusten?

- Ja, sedan i juli när jag fyllde 60 är jag mantalsskriven där, enligt planen. Sedan gjorde finanskrisen och krisen för fordonsindustrin att Leif Östling frågade om jag kunde stanna kvar året ut och efter en tuff förhandling med min fru blev det att jag stannade i sex månader, så jag har pendlat.

l Blir det sorgligt att sluta?

- Jag ser det som att det inte är slutet, utan början på något annat. Jag har ett fantastiskt roligt och spännande jobb som jag längtar till varje morgon. Men det är som att vara idrottsman, man ska hoppa av när man är på topp. Och det går bättre än någonsin på utvecklingssidan, så jag kan lämna ifrån mig jobbet utan surdegar eller lik i garderoben.