Allra sämst på kompetensutveckling är exportföretagen. Där uppger 59 procent av de tillfrågade lokala klubbordförandena i Sveriges Ingenjörers undersökning att det saknas en strategi från företagsledningen.

– Exportföretagens inkomster utgör hälften av vår BNP. Vi har inte en chans i den internationella konkurrensen om inte kompetensen ligger på topp, säger Mari-Ann Hjulbäck.

Kompetens är färskvara, och det gäller särskilt ingenjörerna, som ska ligga i framkant, påpekar Mari-Ann Hjulbäck.

– Ingenjörerna är en förutsättning för tillväxt, som vi alla strävar efter. Vi har kompetensutvecklingsavtal med arbetsgivarna centralt, men de tillämpas inte lokalt ute på företagen. Det är därför jag är så hård när jag säger att den privata sektorn inte tar sitt ansvar.

Är det vad som hänt på Ericsson på sista tiden?

– Det kan jag inte svara på, men det har funnits exempel i Ericssonkoncernen tidigare. Man byter spår. Då har man inte användning för en viss typ av ingenjörer, man står där med en kader med folk som bara kan en viss sak. Här kommer strategin in, för så plötsligt upptäcker man inte att man inte har rätt kompetens, man har tid på sig att ställa om. Här brister det.

Marita Hellberg, Ericssons personaldirektör, känner inte igen sig i kritiken.

– Kompetensutveckling är en av de frågor som står högst på min agenda. Vi har varit framgångsrika med att kompetensutveckla våra ingenjörer, till exempel att under de senaste åren utveckla dem som arbetat med äldre tekniker som axe till att ta fram den nya 4g-tekniken, lte, säger Marita Hellberg.

– Inom produktionen är industrialisering ett nyckelområde, alltså att ta en produkt från ritbordet till produktionsgolvet. Det är detta arbete som är mest komplext och krävande. Vi arbetar därför ständigt med kompetensutveckling för att hänga med i den snabba och avancerade teknikutvecklingen. I vår förändring, med vårt tunga besked i Gävle, fortsätter vi med vårt industrialiseringsarbete inom Sverige. Vi koncentrerar detta arbete i Kumla, Katrineholm och Kista.

Daniel Holback, ordförande för de varslade Ericssoningenjörerna i Gävle, uppfattar att det finns en positiv inställning till kompetensutveckling på hög nivå, men att ambitionen försvinner någonstans på vägen.

– Vi jobbar i projekt och uppdraget är att ta fram en produkt eller tjänst, det är vad som driver. Vill man gå på kurs måste man vara hård mot sitt projekt. Någon blir lidande. Det är ett hårt tryck på individen.

Mari-Ann Hjulbäck tror att man måste tänka i ekonomiska termer när det gäller kompetensen. Hon gör jämförelsen med hur väl man sköter en dyr maskin.

– Det här är en chefsfråga. Vi behöver bättre chefer med tydligt mandat och uppdrag uppifrån att säkra att kompetensen underhålls.

I Sveriges Ingenjörers undersökning svarar den övervägande delen av klubbordförandena i den offentliga sektorn att kompetensutvecklingen fungerar ganska bra (59 procent) eller bra (3 procent). Där anger man tidsbrist som det främsta hindret.

– De kommer inte iväg på kursen om de vet att deras arbete inte utförs under tiden, och vem vill vara borta en vecka och sätta kollegerna på pottan? Man måste få stöd av chefen, som ska ha i uppdrag att se till att kompetensen är på topp, kommenterar Mari-Ann Hjulbäck.

Det här är första gången som Sveriges Ingenjörer har gjort en sådan här undersökning, så det saknas jämförelser bakåt. Men uppfattningen på förbundet är att det har blivit ständigt värre, sannolikt på grund av svångremstiderna.