Här kan du läsa vad filmrecensenterna rekommenderar:

Andrea Reuter, Svenska film-institutet och panelen i Popakuten i P3s Morgonpasset helg:

- Det är lättast att hitta avskräckande exempel. I helgen var det premiär för The September Issue, dokumentärfilmen om Anna Wintour, den legendariska Vogue-chefredaktören. Filmen kan ge en anledning att fundera över om kvinnliga chefer tvingas in i en hård manlig mall.

Jag har även ett uppmuntrande exempel, Jeff Bridges spelar USAs president i The Contender (2000). Filmen handlar om en kvinnlig senatorskandidat som utsätts för en svartmålningskampanj. Presidenten är hennes mentor, som ställer upp för henne i vått och torrt. Han har precis rätt kamratlig attityd, utan att förlora sin pondus.

Nils Nordgren, skräckfilmsrecensent i Svenska Dagbladet och redigerare på Ny Teknik:

- Sigourney Weaver spelar en stark ledare i Aliens, den andra filmen om rymdmonstren.

Hon följer med till en angripen planet som råd-givare åt en trupp kommandosoldater. Snart tvingas hon ta över hela operationen och visa var skåpet ska stå.

Hon ser snabbt vad som behöver göras i en trängd situtation: utplåna monstren och rädda flickan. Och tänker utanför ramarna för att lösa problemet - genom att spränga hela planeten åt fanders.

Fredrik Sahlin, filmrecensent i Kulturnyheterna i SVT 1:

- En chef är ett tacksamt objekt att driva med. John Cleese i tv-serien Pang i bygget är en rå karikatyr av en chef med uppblåst ego och dålig självkännedom. Han tror att det är han som styr och måste ordna allting, fast det egentligen är hans fru som bestämmer och han själv som ställer till det.

Tv-serien The Office är en uppdatering av Pang i bygget. David Brent har förstått att han måste vara politiskt korrekt och tror att han är den perfekta chefen.

I äventyrsfilmer kan man hitta ledargestalter. Den befintliga ledaren är ganska oduglig, men så träder det fram en man ur folket som vet hur folket tänker och behöver, till exempel The Gladiator (2006).

Maaret Koskinen, professor i filmvetenskap på Stockholms universitet:

- I The Insider (1999) om vetenskapsmannen som gick emot tobaksindustrin finns en del intressanta chefstyper, inte minst den Al Pacino spelar, som står emot vissa påtryckningar.

En av mina favoriter är Alla presidentens män (1976), tidningschefen där som är absolut mån om att allt ska vara rätt. Han är sträng mot de nya scoop-hungriga reportrarna och baxar dem i rätt riktning.

Helena von Zweigbergk, Spanarna i P1 och förut Filmkrönikan:

- Jag tror mycket på att man kan lära av att studera hur man inte ska vara, och då säger jag Gudfadern 2, Han får mycket uträttat och får pengarna att växa, men ingenting annat. Han får mycket egentid på slutet.

Orvar Säfström, känd från salig Filmkrönikan i tv:

- Film handlar om att känna igen sig och de flesta är inte chefer utan anställda. Det finns alltså väldigt få bra chefer på film. Det är nästan bäst att lära sig från de dåliga exemplen.

1. Den engelska originalversionen av tv-serien The Office är ett måste.

2. Lars von Triers Direktören för det hela handlar om en it-företagare som skyller alla dåliga beslut på en fiktiv vd. När alla vill träffa honom anställer han en skådespelare, som ska föreställa vd:n.

3. Karriärkvinnor är inget som Hollywood riktigt tyckt om. Om det kommer en kvinnlig chef är hon maktgalen och demonisk. Jag rekommenderar Working Girl med Sigourney Weaver som lömsk chef (1988).

C-G Karlsson, Metro, Gokväll med mera:

– Kommer spontant bara på skräckexempel, som von Triers komedi Direktören för det hela, Djävulen bär Prada och In Good Company, där Dennis Quaid får en ung och jobbig chef.