- Det är inga små skillnader vi upptäckt, i snitt har de som är tio centimeter längre sex procents högre inkomst, det vill säga cirka motsvarade två års lönepåslag, säger Dan-Olof Rooth till Östran.

Dan-Olof Rooth är professor i nationalekonomi vid Handelshögskolan BBS vid högskolan i Kalmar.

Han har jämfört längd och inkomst för en halv miljon svenska män. Längden uppmättes vid mönstringen, då de var 18 år. Sedan kollades deras inkomst i åldrarna 28 till 38 år, då männen hunnit avslutat sina studier och etablerat sig på arbetsmarknaden.

– Det här handlar inte om individer utan om ett genomsnitt för alla med en viss längd. Det är lika stor skillnad i inkomst mellan två som är 165 respektive 170 centimeter långa, som det är mellan två som är säg 180 och 185 centimeter.

Dan-Olof Rooths förklaring till fenomenet är att vi alla har en biologiskt förutbestämd längd, men att förhållandena under uppväxten bestämmer om vi når den.

– Vissa, som har en sämre uppväxt ur näringssynpunkt, blir då något kortare, säger han.

Mått på samhällets välstånd
Genomsnittlig längd används av FN som ett viktigt mått på samhällens välstånd. I samhällen där tillgången till näring under uppväxten är högre är invånarna relativt längre.

I Nordkorea har medellängden på befolkningen minskat med fem centimeter under den tid som landet varit en diktatur.

- Det kan bara förklaras med de knappa förhållanden befolkningen lever under, anser Dan-Olof Rooth.

Längd är alltså ett mått på välstånd. Bara holländarna är längre än svenskarna. I USA har man upptäckt att medellängden minskar och tar detta som ett varningstecken och är mycket intresserad av Dan-Olof Rooths forskning.

På BBS funderar man att genomföra en liknande undersökning på kvinnor, bara man kommer på hur, för här saknas underlag motsvarande det från männens mönstring.

Vikten ger omvänd effekt
Dan-Olof Rooth och hans forskargrupp har också undersökt om personens vikt spelar in i omvärldens bedömning.

Man skickade två versioner av en fejkad jobbansökning. På den ena versionen var en bild av en normalviktig person bifogad, på den andra han man manipulerat bilden så att personen såg överviktig ut.

De olika versionerna sändes till olika företag.

Resultatet blev att av ansökningarna med de normalviktiga porträtten hade fyra personer av tio kallats till intervju. Medan bara tre av tio överviktiga hade kallats.

Det är samma skillnad, 25 procent, som Dan-Olof Rooths forskarteam uppmätte då de kollade reaktionerna på svenska respektive mellanösterklingande namn på jobbsökande..