Av Anne-Charlotte Horgby
08-796 66 00

Två tredjedelar av arbetstiden i olika möten. Sådan är vardagen för en vd. Däremellan missar högsta chefen aldrig en chans att lyssna på skvaller om medarbetarna, ständigt på jakt efter informell information.

- De känner ett ständigt behov av att finna tänkbara ledarkandidater, för det behövs alltid nya chefer, säger Stefan Tengblad på GRI (Gothenburg Research Institute) vid Handelshögskolan i Göteborg.

Stefan Tengblad har gjort en tidsstudie på åtta manliga vd:ar - han misslyckades med försöken att få med kvinnor - i olika företag inom industri- och finanssektorn. Deras förkärlek för skvaller trotsade hans föreställningar om hur en vd använder sin arbetstid.

- Påfallande ofta, flera gånger om dagen, diskuterade de med medarbetare om hur det gick för olika kolleger, genom att till exempel ställa mer eller mindre försåtliga frågor. Hela utvecklingssamtal kunde gå åt till detta.

Chefsrekrytering i Sverige är oftast mycket informell, visar tidigare studier som Stefan Tengblad gjort. Tilltron till formella system för att hitta chefsämnen är låg, även om de används flitigt i utländska storföretag. Skvaller blir ett sätt att skapa sig en uppfattning, som väger minst lika tungt som ekonomiska resultat.

- Den som vill framåt i karriären måste ha en god relation med kollegerna och se till att synas, eftersom det kan vara kollegerna som rapporterar till chefen om att man gör ett bra jobb, säger Stefan Tengblad.

Han har en föregångare, nämligen Sune Carlson som gjorde en ungefär likadan tidsstudie för 50 år sedan. Carlson var pionjär, men även Tengblads studie är på sitt sätt unik, eftersom den bygger på observationer under längre tid.

Genom att jämföra studierna går det att se skillnader mellan vd-arbetet då och nu. Slående är att vd:ar 1950 la samma stora andel arbetstid på möten som i dag, och la lika lite tid, mellan fem och femton procent, på beslutsfattande.

Förr ägnade sig vd:ar mycket åt branschorganisationer och åt att påverka regeringen. De satt ofta med i flera statliga kommittéer samtidigt. Ännu några år efter andra världskriget fanns stora hinder att forcera i form av handelsrestriktioner, transportproblem, energibrist och brist på varor från underleverantörer.

Numera är vd:ar fokuserade på förvärv och att tillfredsställa aktieägarna. Vardagsbekymmer är delegerade, vilket de inte var förr. Det gjorde att 40-50-talens vd hade en oerhört sönderhackad arbetstid. I genomsnitt åtta minuter fick han jobba ostört, innan problem i form av produktionsstopp, konflikter, etcetera, avbröt honom, enligt Carlsons studie, som inte heller hade med några kvinnliga vd:ar.

Dagens chefer reser väsentligt mycket mer. För vissa går så mycket som en femtedel av arbetstiden åt till transporter, jämfört med i snitt tre procent förr.

Då blev det tåg till Stockholm ibland för dem som fanns ute i landet. Nu blir det som regel en utlandsresa i veckan till nära eller fjärran mål.

Carlson tyckte att vd:arna hade en ohållbart stor arbetsbörda. Tengblad konstaterar att den blivit större.

- En vd jobbade 75 timmar i veckan. Han sa att "jag känner mig aldrig trött när dagen är slut". Alla tyckte de generellt att vd-jobbet är roligt.

n