Jan-Åke Gustafsson har fått ett präktigt anslag för att bygga upp ett centrum för nukleära receptorer och cellsignalering vid University of Houston. "Vi har rekryterat en av världens bästa hormonforskare", skriver man stolt i universitetets nyhetsbrev.

Han har forskat vid KI i över 40 år. Men den 4 augusti nästa år är det slut. Då fyller han 67, åldersregeln börjar gälla, han blir professor emeritus.

Man kan tro att det är fint, men det är latin för "den som har tjänat ut", och det speglar väl synen på tillståndet, enligt Jan-Åke Gustafsson.

- Man bli skjuten åt sidan som emeritus, man blir inte längre tagen på allvar, så har en kollega berättat, säger Jan-Åke Gustafsson.

- Jag har forskat i hela mitt liv, jag vet inte vad jag skulle göra om jag inte fick fortsätta. Jag tillhör inte dem som är nöjda med att spela golf.

Jan-Åke Gustafsson varnar för att det kan bli en snabb dränering av mentorer när 40-talisterna går i pension. Själv känner han sig inte som en propp.

- Självklart ska man släppa fram de yngre. Men jag tror att vi äldre kan påskynda deras utveckling genom att hjälpa dem att undvika blindspår, med åren får man en bättre överblick.

Han är allt annat än olycklig inför förändringen i livet.

- Om det hade varit fritt att fortsätta hade jag nog bara gjort så utan att tänka på det. Men nu var det roligt att få den här chansen.

Han lämnar för övrigt inte KI helt och hållet, han har kvar en 20 procentig tjänst, som han just nu är hemma och sköter. Den tänker han behålla, det fungerar inom ramen för emeritusreglerna.

Centrumet i Houston ska bemannas av 150-200 personer.

Nya rektorn, Renu Khator, har gett sig den på att University of Houston ska hamna bland de yppersta toppuniversiteten i USA. "Han kommer att spela en viktig roll i vår jakt efter att höja universitetets status" säger hon i ett uttalande.

Jan-Åke Gustafsson brukar hamna på Ny Tekniks topplistor över forskningsmakthavare i Sverige. Han har just fått ett av Europas största medicinska pris. "Han är en av våra bästa forskare" enligt KIs rektor Harriet Wallberg-Henriksson.

Är det inte tråkigt att han måste sluta?

-Vi är oerhört angelägna om att engagerade forskare stannar kvar efter pensioneringen. De är en fantastisk resurs som vi inte vill gå miste om. Men vi kan få en vinn-vinn-situation med ett samarbete.

Läsarfråga:Ska vi ha fri pensionsålder - vad tycker du? Tyck gärna till i kommentarsfältet nedan.