Ericssonchefen Carl-Henric Svanberg & Co valde att presentera telekombranschen som den finansiella krisens räddning.

- En investerad dollar i bredband ger 10 dollar tillbaks till samhället, sa Svanberg och konstaterade att: "investeringar i telekom kan användas för att förkorta finanskrisen".

Lite besviken var han för att inte alla i Europa fattat galoppen.

- Här kan de tydligen inte bestämma sig. Men

i Kina, Indien och USA väljer man att investera i bredband för att underlätta krisen, sa Svanberg.

Investeringar i fast och mobilt bredband skapar jobb, var budskapet till världens regeringar också från Ericssons kunder - världens största mobiloperatörer.

- De nya 3g-licenserna ger 300 000 nya jobb i Kina. Mobilt internet hjälper folk i kris att söka nya möjligheter, sa Wang Jianzhou, vd för China Mobile, störst

i världen med över 500 miljoner mobilkunder.

Telefonicas ordförande Cesar Alierta, med närmare 200 miljoner mobilkunder, fortsatte på samma tema:

- Vår bransch begär inga statliga stöd. Vi kan i stället bli regeringarnas allierade, och hjälpa till med den ekonomiska återhämtningen.

Den ädla mobilbranschen ber bara om en eller möjligen två saker i gengäld för att rädda världen.

Fler frekvenser för sina mobilnät, men utan dyra auktioner. Och helst inte krav på lägre roamingavgifter och annan besvärande reglering. För det kostar ju på att bygga mobilnät och skapa jobb, argumenterar mobildirektörerna.

Gärna fler statliga infrastrukturprogram också. Det skulle glädja Svanberg och hans kassa.

Mobilbranschen utnyttjar förstås finanskrisen för sina egna syften. Samtidigt som bilföretag, byggbolag och banker gärna vill ha stöd.

Världens regeringars grannlaga uppgift är nu att avgöra var skattepengarna gör bäst nytta. Både för att mildra krisens akuta effekter och skapa bäst lönsamhet på sikt.*