En del e-post, lite chatt och drag lånade från wikis (webbsidor som kan redigeras av användare). Google Wave liknar inget annat nätbaserat kommunikationsverktyg.

En diskussion börjar med att en användare skapar en ny Wave och bjuder in de personer som ska vara med. Vill man att samtalet ska vara öppet för alla är det också möjligt. Sen är det bara att börja skriva.

Först påminner upplevelsen mycket om traditionella forum på nätet, där inlägg dyker upp i kronologisk ordning. Men efter en stund upptäcker man stora skillnader.

En av de mest omvälvande är när det börjar dyka upp text på ett annat ställe än där man själv skriver. Google Wave är nämligen ett realtidsverktyg, och allt en användare gör i en Wave kan de andra se i samma ögonblick, bokstav för bokstav.

En annan intressant funktion är att vem som helst kan redigera vilket inlägg som helst. Man "äger" alltså inte sin text på samma sätt som i chatt eller e-post. Det gör att Wave är användbart när flera personer tillsammans ska jobba fram ett textdokument.

Men vågorna kan inte bara innehålla ren text. Det är också möjligt att använda länkar, bilder, filer, kartor, omröstningar och andra tillägg i form av så kallade widgets. Dessutom finns möjligheter att exportera det färdiga innehållet till andra plattformar, som bloggar och intranät.

För användare som kommer sent in i en diskussion är playback-funktionen guld värd. Med den kan man spela upp vad som hänt i en Wave, från första inlägget fram till det senaste.

På sina håll har Google Wave utmålats som en konkurrent till Facebook och Twitter. Visserligen finns likheter med de tjänsterna, men Wave är inget socialt nätverk.

Det är istället som kommunikationsverktyg på företag och för arbetsgrupper som Wave har störst potential.

Den stora utmaningen för Google är att göra Wave så begripligt som möjligt. I dagsläget krävs det en ganska stor insats för att ta till sig tjänstens alla möjligheter och funktioner.