Skrivarinställningen kan ha större betydelse för utskriftsresultatet än vilken sorts papper man använder.

Ny Tekniks test av skrivarpapper visar också att man inte behöver skaffa något dyrare än kopieringspapper för vardagsbruk. Det blir nämligen inte någon dramatisk kvalitetsförbättring med finare kvaliteter.

Klicka p bild

Vanligt kopieringspapper duger till utskrifter för läsning eller korrektur av dokument. Nästa steg i papperskvalitet, ett bestruket papper, är tre gånger så dyrt och förbrukar också mera bläck från de dyra patronerna till bläckstråleskrivaren.

Det är först när det behövs utskrifter till lite finare presentationer som det är värt att köpa dyrare papperskvalitet. Då behövs specialpapper för att få en tydlig kvalitetsförbättring. Men priset för papper och utskrift blir många gånger högre. Därför behövs inte särskilt stor upplaga för att det ska löna sig att lämna materialet till ett tryckeri istället.

Det säljs många miljoner bläckstråleskrivare varje år och försäljningen ökar stadigt. Skrivaretillverkarna vill att konsumenten ska köpa just deras specialpapper. Det säljs i små förpackningar till höga priser. Dyrast är glansigt papper som är till för bilder.

Det kostar cirka 10 kronor för ett A4-ark. Det kan dessutom kosta lika mycket i färgkostnad att skriva ut på ett sådant ark. Ett vanligt textdokument har nämligen bara cirka fem procent av ytan täckt av bläck. En bild kan täcka mer än 90 procent av ytan och då tar färgpatronerna slut uppåt tjugo gånger fortare.

Ett vanligt kopieringspapper kostar istället 11 öre. Där emellan finns det en uppsjö av papperskvalitéer och priser. Men det är näst intill omöjligt att få ett grepp om vilket papper som passar bäst till behovet och den skrivare konsumenten har.

Det saknas enhetliga namn för de olika papperstyperna. Experter Ny Teknik har pratat med är eniga om att det är en av orsakerna till att priset för specialpapper fortfarande är högt. Så länge konsumenterna är osäkra så avstår de nämligen från att köpa specialpapper och så länge försäljningsvolymerna är små blir hanteringskostnaderna höga. Vissa papperssorter går exempelvis inte att köpa i större förpackningar än 20-pack och då är kostnaden för emballage och frakt oproportionellt högt.

Vi gjorde utskriftsprov med sju olika sorters papper. De kan delas in i:

Obestruket, kopieringspapper. Både pigment och lösningsmedel sprids längs papprets fibrer.

Bestruket papper. Det färglösa lösningsmedlet tränger igenom och sprids för att torka snabbt. Merparten av pigmentet stannar på ytan.

Specialpapper. Allt stannar på ytan och lösningsmedlet avdunstar.

På varje papper testade vi att skriva ut text och bilder med olika inställningar i det program som styr skrivaren. Den testen är bra att göra på varje ny sorts papper man köper. Vi upptäckte exempelvis att utskrift på Canons glansiga papper blev bäst med en annan inställning än den avsedda. Orsaken är drivrutinen som är optimerad för en tidigare version av glansigt papper.

Kopieringspappret, Classic Print, gav ungefär samma resultat med alla inställningar, förutom text som blev bäst med inställningen Högupplösning. Detta papper rekommenderas för nästan alla typer av utskrifter som inte ska presenteras i viktiga sammanhang. Större dokument som man inte vill läsa på skärmen, webbsidor och provutskrifter är lämpligt innehåll för denna papperstyp.

Allra billigast blir utskrifterna om man väljer snabbutskrift, då det går åt mycket mindre färg. Det blir naturligtvis också blekare utskrift, men i alla fall fullt användbart för korrektur. Dessutom går det då att spara pappret och använda baksidan till nya korrekturutskrifter.

Ett vanligt problem är nämligen att färgutskriften annars lätt "blöder" igenom pappret så att det går att se utskriften även på baksidan av pappret. Om man då skriver också på baksidan blir texten svårläst.

De bestrukna papperna ger en något bättre skärpa på texten, men bilderna blir inte särskilt bra. Det blev murriga färgtoner och otydliga detaljer, precis som på kopieringspappret. Neusiedler Color Copy, och Wifsta Mosaique kostar mellan 30 och 40 öre styck.

Kvalitetsförbättringen motiverar inte det flera gånger högre priset. Däremot blev det en markant kvalitetsförbättring på Canons vattentåliga papper LC-301. Det är bra att bläcket inte kladdar om man skulle råka vara fuktig på fingrarna, men det pappret har en gulare ton och kostar nästan en krona arket.

Bäst resultat i förhållande till pris blev det istället med Canons High Resolution HR-101 för två kronor arket. Bilderna fick klara färger och texten blev mycket distinkt och lättläst.

I klassen specialpapper går det bara att skriva ut på en sida och HR-101 har en gulaktig baksida så att det lätt går att se vilket som är "fram". HR-101 gav också bra resultat med skrivaren inställd för normalpapper, vilket sparar på det dyra bläcket. Det går också fortare att skriva ut med denna inställning.

En nackdel med klassen för specialpapper är annars att när skrivaren ställs in för dessa papper och högre upplösning, så tar det 5-15 minuter att skriva ut en enda sida. Det blir många timmar för en rapport på 25 sidor i ett enda exemplar.

De glansiga pappersalternativen är också de dyraste; fem respektive tio kronor arket. De kallas ofta Glossy och ger verkligen fotokänsla över utskriften med klara färger och ganska bra upplösning. Men det blir absolut inte en kvalitet som är jämförbar med detaljrikedomen i riktiga foton.

Detta trots att det är dyrare än att gå till fotoaffären med sina bilder. Färgerna tål dessutom inte vanligt solljus utan börjar blekas redan efter bara några par veckor. HP-pappret var mest fuktkänsligt av alla papper i testet. Där fick alla färger dessutom en metallisk ton.

Papperstillverkarna koncentrerar sin utveckling just nu på att hitta material som är beständigt mot solljus och fukt. Både papper och bläck kommer att förändras, vilket behövs när de digitala kamerorna nu blir allt billigare.

Fler kommer att vilja ha ett eget "hemmalabb". Inom något år väntas konkurrensen innebära rejält sänkta priser på specialpapper.