Sedan den 1 december får landet säkerhetspolis och interna säkerhetsunderrättelsetjänst, Säpo, inte längre själv beställa information om utländska hot mot rikets säkerhet — exempelvis angående  spioneri eller terroristattacker — från Försvarets Radioanstalt, FRA.

Vad många kanske inte vet är att Säpo, enligt övergångsregler, sedan dess ändå  kunnat motta information från FRA, via gamla tillstånd. Dessa löper nu ut successivt. Det sista går ut den 24 maj.

Vad händer nu? 

—Efterhand som de tillstånd som finns kvar enligt övergångsreglerna löper ut har vi inte möjlighet att inrikta eller beställa signalspaning, säger Jan Garton, chef för avdelningen för Säkerhetsunderrättelser inom Säpo, i en intervju med Ny Teknik.

Enligt Säpos  senaste årsredovisning (2008) bedriver över 15 länder systematiskt underrättelsearbete eller spioneri mot Sverige.  

Hur påverkas ert arbete av att inte själva kunna beställa underrättelser via signalspaning?

—Mycket av den brottslighet vi jobbar med arbetar ju på lång sikt så att det är svårt att med säkerhet säga hur det kommer att påverka oss. Det får ju tiden lite utvisa vilka konsekvenser den nya lagen får men vår uppfattning är ju att risken ökar för att Säkerhetspolisen inte kan avslöja, förebygga och avvärja den brottslighet som vi har att hantera i enlighet med vårt uppdrag.

Samtidigt kan dock FRA lämna uppgifter FRA s operatörer själva fångar upp vidare till berörda myndigheter, som Säpo.  Inom Säpo ogillar man dock att vara utlämnat till FRA:

—Det intressanta för oss är att vi inte kan inrikta signalspaningen och för att vi ska kunna ha optimal nytta från signalspaning behöver vi ha en aktiv inriktande roll enligt våra behov, säger Jan Garton.

Så den nuvarande rollen att passivt ta emot är långt ifrån tillräcklig?

—För det första så förändras ju den brottslighet vi hanterar så det uppstår ju efterhand nya behov, den möjligheten tappar vi, och även om  det finns en möjlighet att vi passivt tar emot information, så är det inte tillfyllest enligt vårt perspektiv, för då  blir vi bara en passiv mottagande part…

Säpo har fem verksamhetsområden: kontraspionage, kontraterrorism, författningskydd , säkerhetsskydd och personskydd. Vilka eller vilket av dem drabbas mest?

—Jag vill inte gå in exakt på  hur det drabbar oss. Det drabbar oss över hela linjen i vårt underrättelseområde, och det är helt klart så att vi ser en ökad risk till exempel för att vi inte kan avslöja, förebygga, avvärja att svenska medborgare eller andra som bor i Sverige deltar i utbildning i terrormetoder utomlands eller i terroristattentat utomlands.

—Det kan också drabba vår förmåga att på motsvarande sätt arbeta med den olovliga underrättelseverksamhet som vissa stater bedriver i Sverige och även påverka våra möjligheter att arbeta med icke-spridning av känslig teknologi.

Polisens möjligheter att få signalspana  utreddes av förre Säpochefen Anders Eriksson, som lämnade sina förslag i fjol somras.

Under våren har justitieminister Beatrice Ask  bett Runar Viksten, domare i Försvarsunderrättelsedomstolen,  att gå vidare och undersöka om polisen bör få ett helt eget signalspaningsorgan — en polisiär radioanstalt. Vad säger du om det? 

—Vi har egentligen inga synpunkter på var signalspaning ska bedrivas. Det är inget självändamål för oss att vi ska ha en egen organisation för att bedriva signalspaning. Vi har varit nöjda med det stöd vi fått av FRA. Det viktiga för oss är att Säpo har möjlighet att inrikta en verksamhet som utförs av en  kompetent organisation.

En delgivingslösning skulle vara tillräcklig, menar du?

—Jag vet inte vad du menar med delgivningslösning. Det viktiga är att vi kan inrikta signalspaning och få ett underlag tillbaka.

Vi ska ha riksdagsval i september. Hur ser du på tidsaspekten, att det kan dröja innan ni kan få signalspaningsinformation via egen begäran?

—Som vi ser det en förhöjd risk att våra möjligheter att lösa uppdraget påverkas negativt så länge vi inte har möjligheter att inrikta signalspaning.

Hur ska ni kompensera bristen? Kommer ni att öka samarbetet med utländska kollegor exempelvis?

—Säkerhetspolisen har ju sedan lång tid tillbaka ett internationellt samarbete med motsvarande organisationer i andra länder. Men min uppfattning är att det vi förlorar genom den situation som uppstår, inte helt går att kompensera på annat sätt.

Kommer ni ändra arbetsmetoderna?

—Självklart ser vi över den uppsättning källor och de inkorgar vi har för att se om vi kan kompensera bortfallet. Sedan vill jag inte kommentera vilka slutsatser vi kommer till där.