- Vi har redan 60.000 anställda utanför Sverige, och ge det ytterligare fem år så kan de vara 100.000, sa han i februari.

Förklaringen är att Ericsson räknar med att ta över driften av många fler telenät världen över, samt hjälpa operatörerna med omställningen till ett enda nät.

Någon ökning av antalet anställda i Sverige räknar inte Svanberg med. Så i diagrammet intill har vi utgått från att det är oförändrat. För Ericsson har inte offentligt sagt något annat. Ännu.

Jag tror dessvärre att Sverige-kurvan fortsätter neråt, av två skäl.

1: Prispress från kineserna

Ungefär 5.000 svenskar jobbar med produktion på Ericsson i dag. För att sänka kostnaderna för komponentinköp och produktion kommer ledningen att fortsätta flytten till lågkostnadsländer.

Avvecklingen av Gävlefabriken, där stora delar väntas flytta till Tallinn, är det mest aktuella exemplet.

Dessutom ställer Ericsson om mot utveckling av mer programvara och mindre hårdvara.

"Om några år kanske vi inte ens tillverkar hårdvaran själva", sa Svanberg i en intervju härom månaden.

2: Mer FoU på datateknik

Jag befarar att också de 8.600 FoU-jobben i Sverige kommer bli färre. Nästan hälften av Ericssons utvecklingsjobb finns fortfarande på hemmaplan. Svenska ingenjörer är bäst i världen på radioteknik. Det är ingen slump att de kinesiska konkurrenterna Huawei och ZTE har lagt egen utveckling här.

Men i takt med att mobilstandarderna blivit färre och antalet standardkomponenter ökat i näten, är radioutvecklingen inte lika resurskrävande.

Ericsson kommer i stället lägga mer FoU-resurser inom ip-området. Och den kompetensen finns i USA, inte i Sverige.

Det har redan börjat med köpen av it-bolagen Redback, Tandberg och Entrisphere.

Och när FoU-chefen Håkan Eriksson nu flyttar till Silicon Valley för att chefa för Ericssons ip-center, kommer övergången att accelerera.