Vid en första anblick är det svårt att se skillnaden mellan M9 och äldre kameror i M-serien, som debuterade för 55 år sedan. Liksom föregångarna är M9 en mätsökarkamera. Man ställer in skärpan manuellt i genomsiktssökaren, som automatiskt kompenserar för parallaxfel (eftersom den är förskjuten i förhållande till objektivet). För vidvinkelobjektiv finns separata sökare som sätts i blixtskon. En 2,7 tums bildskärm kan visa den tagna bilden och all teknisk information som slutartid, ljuskänslighet och histogram.

Nästan alla äldre objektiv i M-serien, med brännvidder från 16 till 135 mm, passar i nya M9. Objektiven måste dock ha en kod som gör att kameran kan ställas in efter respektive objektiv.

Sensorns 18 megapixel har mikrolinser som bryter ljuset olika beroende på om de sitter ?i periferin eller i centrum. Likaså kompenserar kameran automatiskt för ljusbortfall i periferin. Sensorn sitter nära den bakersta linsen i objektiven och reagerar sämre för snett infallande ljus. Ju större sensor och ju närmare objektivet den sitter, desto besvärligare är detta problem som Leicas ingenjörer nu anser sig ha löst.

Svenska priset lär hamna över 50 000 kronor för kamerahuset. Med tanke på att man bör ha två hus för att slippa slösa tid på att ständigt växla objektiv är M9 en kamera för proffs och inbitna Leica-fans.

M9 ersätter digitalkameran M8, som aldrig blev någon succé eftersom den mindre sensorn gav en brännviddsförlängning på 33 procent.

(Version ur tidningen)