– Ju mer jag studerade örat, dessto mer förstod jag att det är en superradio med 3 500 parallella kanaler, säger Rahul Sarpeshkar, biträdande professor på amerikanska MIT, Massachusetts Institute of Technology.

Genom att härma innerörats funktion har han utvecklat en elektrisk krets som ska vara lika bra. Fast i stället för att som det mänskliga örat ta emot ljudvågor mellan 20 och 20 000 hertz, så tar den emot radiosignaler mellan 600 megahertz och 8 gigahertz. Kretsen, som döpts till Radio frequency cochlea, skulle exempelvis kunna användas för att ta emot mobilsamtal, internet, radio- och tv-signaler.

I örat skapar ljudvågorna mekaniska vågor i membran och vätskor i innerörat. Dessa aktiverar hårceller som sänder elektriska signaler till hjärnan. I MIT-forskarnas krets fångas istället elektromagnetiska vågor av elektriska induktorer och kapacitanser, som alltså motsvarar membran och vätskor. Sedan har transistorer fått hårcellernas funktion.

Den lilla kiselkretsen, som mäter 1,5 gånger 3 millimeter, fungerar som en analog spektrumanalysator men är snabbare än någon annan spektrumanalysator enligt forskarna. Dessutom drar den bara någon hundradel av den effekt som skulle krävas för att analysera ett så stort frekvensband. Innovationen beskrivs i senaste numret av tidsskriften IEEE Journal of Solid-State Circuits.

Det är inte första gången professor Sarpeshkar hämtar inspiration från människokroppen. Hans forskargrupp har tidigare utvecklat analoga talsynteskretsar inspirerade av mänskliga stämband.