De minsta pico-projektorerna i dag är ungefär lika stora som en mobiltelefon var på 1990-talet.

Några tillverkare har till och med visat upp mobiler med inbyggda projektorer, med utlovad lansering under året.

Problemen med de handhållna projektorerna är den svaga ljusstyrkan och den korta drifttiden på batteriet. Ljuset imponerar visserligen för att komma från så små komponenter, men användbarheten är ännu begränsad.

Medan en normal projektor använder värmealstrande kvartslampor med tillhörande kylfläktsystem, har picoprojektorer strömsnåla lysdiodlampor som inte alstrar nämnvärd värme.

Livslängden på en kvartslampa är mellan 2 000 och 3 000 timmar. En lysdiodlampa håller minst tio gånger så länge och är inte lika stötkänslig.

Men medan kvartslampan lyser starkt som en bilstrålkastare ger de strömsnåla lamporna för lite ljus för att klara stora projektioner.

Det finns två olika tekniker för att bearbeta ljuset så att en bild skapas. Det är dlp (digital light processing) från Texas Instruments och lcos (liquid crystal on silicon) ursprungligen från JVC.

Dlp-teknik finns i exempelvis i Optoma Pico PK 101 och Toshiba Led Pico Projector.

Lcos finns i apparater från exempelvis Dell, 3M och Aiptek.

Microvision utvecklar en tredje teknik som ska finnas tillgänglig i deras Microvision Show WX senare i år.

När tekniken ger högre återgivningskvalitet kommer projektorerna att bli självklara i spelkonsoler, mobiltelefoner och bärbara datorer.