Ett hörn av det svenska folkhemmet är för alltid inrett med Bruna Mathssons kurviga böjträmöbler. Men möbelarkitekten från Värnamo nöjde sig inte med vilfåtöljer och spännbensbord.
 
Han byggde också hus, ultramoderna glasbyggen, med avancerade tekniska lösningar.
 
Bruno Mathsson lämnade efter sig en rad kurviga damer. Eva, Miranda, Pernilla och alla de andra sittmöblerna med underreden av böjträ eller stålrör, oftast klädda med flätad sadelgjord.
 
Mathssonfåtöljerna är en del av det svenska kulturarvet, representanter för det svenska 1900-talets modernism.
 
Men "möbelarkitekten" Bruno Mathsson var också husarkitekt. Under tre decennier ritade han cirka femtio hus. Från privatvillor och fritidshus till skolor, barnstugor och utställningshallar.
 
I den rollen var han en lika självklar modernist, tidigt ute med nya material och tekniska lösningar. Han var pionjär för att bygga med betongplatta på mark och för golvvärme. Han utvecklade sina egna treglasmoduler, Bruno Pane, fönster- eller snarare väggelement som skulle göra det möjligt att effektivt ta vara på solvärmen.
 
Nu visar Arkitekturmuseet i Stockholm en stor Bruno Mathsson-utställning som pågår fram till slutet av augusti sommaren.
 
- Det som drev honom var att få jobba med nya lösningar för framtiden, det var han besatt av, säger Hedvig Hedqvist som tillsammans med Karin Åberg Waern ansvarar för utställningen.
 
Den domineras av en modell i fullo skala av ett av Bruno Mathssons mest radikala verk, det egna sommarhuset i Frösakull som stod klart 1960.
 
Här blandade han korrugerade plastpaneler med glas, trä och stål. Stora skjutväggar löser upp gränsen mellan inne och ute. Här finns inget kök, bara en liten flyttbar elspis med två plattor på ett rullbord. Som kruskaätande frisksportare hade Bruno Mathsson knappast något större intresse för matlagning.