Gps-teknik inom biologiforskningens tjänst är inget nytt. Inte heller användandet av solceller eller radiokommunikation. Men på Stora Karlsö, utanför Gotlands västkust, har forskare från Lunds universitet slagit samman de här delarna till en effektiv spårarutrustning.

Sedan 2011 har 16 silltrutar utrustats med soldriven gps-utrustning i miniformat.

– Varje fågel får en liten ryggsäck med en 20 millimeter lång antenn, som sitter fast med ett harnesk runt vingarna. Hela paketet väger bara cirka 18 gram, säger Tom Evans, forskare på Lunds universitet.

Utrustningen, som byggts av forskare på universitetet i Amsterdam, heter UvA-BiTS. Den drivs av ett batteri som laddas med solpaneler. Ett mikrochip samlar kontinuerligt in data, som med hjälp av antennen kan överföras till forskarnas datorer.

Systemet liknar wifi och när fåglarna återvänder till sina häckningsplatser räcker det med att forskarna är på några hundra meters avstånd för att överföringen av den insamlade datan ska fungera.

– Dessutom finns det en accelerometer, som liknar kontrollen för Nintendo Wii. Den ger oss möjligheten att studera fåglarnas rörelser i detalj. Vi kan till exempel mäta frekvensen på fåglarnas vingslag, säger Tom Evans.

Tack vare tekniken hoppas forskarna, som jobbar vid forskningscentrumet Canmove, kunna få information om fåglarnas rörelsemönster, till exempel vart fåglarna flyttar under vinterhalvåret. Silltrutarna är långflyttare, som på vintern drar till centrala och östra Afrika. Men redan under forskningsprojektets första år har en del överraskande fakta framkommit.

– Vi kan spåra fåglarnas flyttmönster med en noggrannhet på cirka fem meter, och vi har sett att en individ bara flög till Medelhavet under vintern. Genom att följa fåglarna under flera år, kan vi se om de återkommer till samma plats, säger Tom Evans.

Genom sändarna har forskarna också fått kunskap om trutarnas matvanor. Under häckningsperioden på Stora Karlsö äter de till att börja med främst daggmask på Gotland. Senare övergår de till att fånga främst sill och skarpsill runt Stora Karlsö.

Tom Evans påpekar att tekniken fortfarande är under utveckling. Redan nästa år hoppas forskarna kunna använda en gps-sändare som bara väger 9 gram.

– Vi kommer att kunna studera fler arter. Och det är många fågelarter vi har dålig kunskap om, när det gäller hur de utnyttjar sitt närområde för att söka föda. Genom att ta reda på vad och var de äter, och vart de flyttar under vintern, kan vi lättare skydda fåglarna från populationsminskningar, säger han.

Hur påverkas fåglarna av ryggsäcken?

– En vuxen silltrut väger cirka 800 gram. Utrustningens vikt är därför mindre än 2 procent av kroppsvikten. Forskningen pekar på att en acceptabel gräns brukar ligga på 5 procent av kroppsvikten. Som det är nu beter sig fåglarna normalt och tycks inte bli störda. Utrustningen kan också sitta på i flera år, säger Tom Evans.