Sedan den 1 maj måste telefonbolag och internetoperatörer lagra all kommunicerad data i sex månader. Detta för att polisen ska kunna använda sig av datan som bevisning för att lösa grov brottslighet.

Men den svenska lagen som bygger på ett EU-direktiv är så krångligt skriven att flera operatörer snart tre månader efter lagen börjat gälla, inte kommit igång med lagringen, skriver Svenska Dagbladet, som talat med företrädare för branschen.

– Jag har kontakt med många operatörer och vi pratar nu om upp till tolv månader innan systemen är på plats hos en del. Alla parter hade tjänat på att justitiedepartementet gjort sig mödan att prata med oss innan lagen stiftades. Men det har varit en attityd att ”vi berättar för er hur ni ska göra”. Det kanske funkar i andra sammanhang, men om man inte förstår tekniken blir det lätt fel, säger Nils Weidstam, näringspolitisk expert på branschorganisationen It- och telekomföretagen.

– Vi är inte i gång än eftersom vi inte riktigt vet vad vi ska göra. Det finns saker som är tvetydiga, säger Jon Karlung, vd på Bahnhof.

– Den lag som stiftades av riksdagen har av oss i branschen inte upplevts som färdig. Då får man ha respekt för att det tar tid för alla inblandade att konkretisera ansvar och vem som gör vad mellan olika aktörer, säger Mikael Ek, vd på Svenska statsnätsföreningen, som kallar lagen för en ”teoretiskt produkt”.

Lagen har trätt i kraft och ska därför följas, svarar justitiedepartementet och PTS. Myndigheterna förutsätter att operatörerna följer gällande rätt. Datalagringsdirektivet som implementerats i svensk lag uppges vara tekniknetural samt hänvisar till teknisk vägledning i förarbetena.