Allt mer elektronikskrot strömmar in till landets återvinningsstationer. Allra mest ökar platta skärmar från kasserade datorer och tv-apparater. Från 250 ton 2009 till 15 000 ton 2015 enbart i Sverige, enligt siffror från TCO Development.

Skärmarna klassas som farligt avfall, eftersom det finns kvicksilver i de tunna lysrören i bakgrundsbelysningen. När de skickas till förbränning eller lagring går även en eftertraktad råvara till spillo – den dyra och sällsynta metallen indium.

Det slöseriet ska projektet Håpla stoppa. I samarbetet deltar 15 partner, däribland återvinningsföretagen Stena Technoworld och Hans Anderson Metal, skärmtillverkaren Samsung och CIT Recycling Development, ett dotterbolag till Chalmers Industriteknik.

– Vårt uppdrag är att utveckla en process som utvinner väldigt ren indium ur krossade skärmar. Det finns inte i dag, säger Teodora Retegan på Chalmers institution för kemi- och bioteknik.

Att få loss indium ur skärmens sandwichkonstruktion har varit en stor utmaning. Materialet ingår i genomskinliga elektrodlager som sitter fastlimmade i polarisationsfilter mellan två glasskivor. Teodora Retegan skrapar med nageln i kanten på en av labbets skärmar för att visa hur stadigt det sitter fast.

Efter flera tester har doktoranden Jiaxu Yang funnit ett syrabad som löser problemet. Vilken syra det är avslöjar forskarna inte. Men det lakar effektivt ut indium liksom andra metaller ur skärmkrosset utan att lösa upp för mycket av plasten i polariseringsfiltret. Nästa steg är att skilja ut indiumet med hjälp av vätskeextraktion i två steg.

Jiaxu Yang räknar med att utvinna mellan 80 och 90 procent av det indium som döljer sig i skärmkrosset. Nu är målet att få i gång en pilotprocess på labbet före sommaren.

Sverker Sjölin, på Stena Technoworlds forsknings- och utvecklingsavdelning, tycker att projektet är mycket intressant.

– Vi vill vara beredda när lcd-skärmarna börjar komma in till oss i stora volymer. Än så länge rör det sig inte om några jättemängder, men de ökar stadigt.

Chalmersforskarnas process måste uppfylla en rad krav för att vara intressant för återvinningsbranschen. Den måste klara nya ämnen och smuts som kan dyka upp i krosset. Den måste tåla att pH-värdet varierar och får inte skada miljö eller människor. Och så ska den ge klirr i kassan.

– Vi skulle inte delta i projektet om vi inte trodde att återvinningen kan bli ekonomiskt lönsam. Men det beror naturligtvis även på hur priset på indium utvecklas, säger Sverker Sjölin.

Om pilotprocessen klarar alla kraven tar det flera år innan den kan skalas upp och tas i drift i industriell skala.