Lars Tegnelius. Foto Malin Hoelstad

Det är en säregen upplevelse att gå med Lars Tegnelius genom Scanias forskningslabb. Det allra heligaste, där vissa konkurrenter skulle ge sin högra arm för att få snoka runt.

- Du får bara vara här för att du inte fattar vad vi håller på med, säger han vänligt. Du vet inte ens var du ska titta.

Lars Tegnelius på Scania får Stora Teknikpriset för att han utvecklat en dieselmotor för tunga lastbilar som klarar utsläppsgränsen Euro 4 utan efterbehandling eller bränsletillsatser. När vi går på hans forskningslabb pekar han vänligt ut insprutningsmunstycken och turbosystem för avgasåterföring.

- Egentligen är det mycket lagarbete, jag har duktiga medarbetare som gör jobbet, säger den glade pristagaren.

Men det är han som "med stor övertygelse och detaljkunskap lyckats driva de olika utvecklingsprojekten till en fungerande helhet", skriver hans chef Urban Johansson till Teknikprisjuryn.


Utsläppsgränsen Euro 4 handlar om sotpartiklar och kväveoxid, NOx. Det var här i forskningslabbet det praktiska arbetet genomfördes. Man höjde trycket på bränsleinsprutningen och kunde mäta att man var på rätt spår, partikelutsläppen sjönk kraftigt.

Sedan satte man in avgasåterföring och sänkte förbränningstemperaturen för att få ner NOx. Då steg partikelhalten något, men genom att finjustera alla parametrar i förbränningen lyckades Lars Tegnelius maka in motorn under utsläppsgränsen.

- Insprutningstrycket var nyckeln, säger han. Det var en frihet som vi inte hade utnyttjat riktigt.

Folk får tänka själva
När han berättar historien verkar det rätt klart och enkelt. Men hur kommer man på vad man ska göra och hur får man folk att göra det? Det är så vi kommer in på farsan, skunken och fjäderbrickan. Tre trappsteg till Stora Teknikpriset.

- Farsan var ingenjör på kraftverket i Västerås och vid ett tillfälle när jag fick vara med honom på jobbet var det haveri i ett ställverk eller nå't. Farsan frågade två gubbar som jobbade med reparationen hur de där grejerna fungerade egentligen, och de fick förklara. Jag blev lite stött, pappa var ju ingenjör och skulle kunna det där. Varför behövde han fråga? Och så fick jag svaret "nog vet jag hur det fungerar men man måste ju ge människor chansen att tänka efter själva".

Lars Tegnelius försöker jobba så. Han tar fram ett diagram, en kurva över något som händer när motorn värms upp. I början av kurvan är det ett hack.

- Killen som gjorde mätningen kom och frågade vad det där är. Han fick uppdraget att undersöka saken. Det kommer att leda till ett genombrott, det är jag säker på.

Uppmuntrar alla ta ut patent
På väggen i en passage sitter en tavla med Scanias patent och jag frågar hur många som är hans.

- Inga, säger han, men så fort det är läge uppmuntrar jag mina medarbetare att ta ut patent, det ger dem en kick och kan bli en slant.

Farsan kan vara stolt över sin son.

Fjäderbrickan kom in i bilden när Lars Tegnelius jobbade på Saab.

- Jag konstruerade tändsystem och vi hade börjat med knacksensorer på motorerna. Vi hade en ganska stor sensor, men då kom Bosch och visade en väldigt liten och smidig sak. Den var dock svår att montera, den skulle dras med ett exakt moment för att få rätt förspänning, annars påverkades hela funktionen. Då hov jag upp min röst och frågade varför de inte använde en fjäderbricka i stället och monterade på vanligt sätt. Det var ingen som nappade då, men numera sitter det fjäderbrickor på alla knacksensorer av alla fabrikat.

- Det lärde mig att det finns kunskapsluckor även hos jättarna.

Så var det skunken. Lars Tegnelius återkommer flera gånger till Skunk Works och Skunk Engineering, begrepp som föddes hos en amerikansk flygplanstillverkare under kriget och som står för ett slags underjordiskt arbete, där kreativiteten är det viktigaste. Man är kreativ först och frågar sedan.

- Det gäller att plantera udda idéer och resultat nerifrån, "infektera" organisationen med nytt tänkande. Så en dag är den udda idén plötsligt självklar och allmängods, säger han och jämför med flygningen: först ansåg alla att det var omöjligt, sen när det väl går gör alla det.

Klarar nog nästa gräns
Scania är inte ett företag som direkt är känt för sina vilda idéer. Det är genom struktur, planering, ordning, reda och moduler som man lyckas hålla sin position. Men ledningen känner sin skunk, säger Lars Tegnelius, som är rätt säker på att även klara nästa utsläppsgräns Euro 5.

-Östling (Leif, vd) vet precis vad vi gör.

Och han gillar det uppenbarligen.

Lars Tegnelius får prischecken av prinsessan Victoria. Nedladdningsbar bild, stor fil

Lars Tegnelius och prinsessan Victoria Nedladdningsbar bild, stor fil