Laddning av R1-reaktorns uranstavar.

- I dag skulle tillstånd aldrig ges för en reaktor inne i Stockholm. Men då fanns vare sig kärnkraftinspektionen eller Strålskyddsinstitutet. Tillståndet fick vi från Medicinalstyrelsen säger Karl-Erik Larsson, nu professor emeritus i reaktorfysik på KTH. Då en 25 år ung man med examen i matematik, fysik och mekanik från Uppsala universitet.

Kort efter den första atombomben i Hiroshima 1945 ställde dåvarande ÖB i Sverige frågan till då nystartade Försvarets Forskningsansstalt, FOA

Radioaktiviteten varierar i olika delar av betongen där R1 stått.

(idag FOI) hur Sverige skulle kunna skydda sig mot kärnvapen. Och om fartyg och flygplan kunde drivas med atomenergi. Även frågan om en svensk satsning på kärnvapen aktualiserades. Det blev startskottet för en kommande satsning på en svensk linje; kärnteknik baserad på naturligt uran och tungt vatten som uppbromsande moderator. Det kunde ge både kärnkraft och kärnvapen. Ett halvstatligt bolag, AB Atomenergi, bildades 1947 för att utveckla kärntekniken i Sverige.

Svenska kärnvapen
- Den svenska linjen skulle göra oss självförsörjande med eget uran från skiffrar i Närke och kontrollen över det utbrända kärnbränslet. Upparbetat kunde det ge dels nytt bränsle i nästa generation reaktorer dels plutonium för egna kärnvapen. Man ska komma ihåg att det fanns planer på svenska kärnvapen ända fram

Strålskyddstekniker tar upp ett hål i reaktorn för att ta ut neutronstråle ur reaktorn. Wahlström mäter strålningsnivån. Bakom Mauritz Höijertz

till 1968, säger Karl-Erik Larsson.

De hemliga svenska planerna på kärnvapen avslöjades i en mycket uppmärksammad artikelserie i Ny Teknik våren 1987.

Men något svenskt uran fanns inte framme. Sverige fick i stället låna tre ton uranmetall från Frankrike. Och under stort hysch-hysch transporterades fem ton tungt vatten från Norge.

Gör något med neutroner
I bergrummet på Drottning Kristinas väg 51 samlades i fredags en grupp grånade herrar som var med för 50 år sedan då den svenska kärnkraftsatsningen startade. Karl-Erik Larsson anslöt sig i juni 1948.
- När jag frågade vad jag skulle inrikta mig på blev svarade Sigvard Eklund som ledde verksamheten: Gör något med neutroner!

Det gjorde Karl-Erik Larsson vilket med tiden ledde till en doktorsgrad i en helt ny forskningsdisciplin inom området neutronfysik.

Hela driftgruppen, bilden tagen någon gång under 1960-talet.

År 1948 var det inte så lätt att få tag på de kunskaper som behövdes för att bygga en reaktor. Sedan världens första kontrollerade kärnreaktion 1942 och sprängningen av den första atombomben 1945 hade det rått stort hemlighetsmakeri kring den nya kraftfulla och skrämmande tekniken.

- Vi lyckades få USA att avhemliga dokument som bit för bit gav oss viktig information. Det hände också att vi då och då fick besök av amerikanska experter som höll förklarande föredrag, säger Karl-Erik Larsson.

Forskning med R1
R1:an var i bruk för en mängd forskningsuppdrag och produktion av radioaktiva isotoper för industriellt ändamål från 1954 till 1970 då den trots protester från forskarvärlden stängdes för gott. Reaktorn revs 1982 och fick även då en slags pionjäruppgift som den första kärntekniska anläggning som rivits.

Den svenska linjen med naturligt uran och tungt vatten blev kortlivad, ledde till en el- och värmeproducerande reaktor i Ågesta , söder om Stockholm som var i drift 1963-1973 och ett misslyckat försök att bygga ett stort kärnkraftverk baserad på den tekniken. I stället blev det den amerikanska tekniken med lättvattenreaktorer och anrikat uran. Det är i stort sett bara Kanada som har fortsatt med reaktorer baserade på naturligt uran och tungt vatten.