Högtalaren Gramophone tog tre år att utveckla. Den ser ut som en 120 centimeter hög trattgrammofon, konstruerad i kolfiber och stål. Utseendet ska locka lyxmarknaden, men är inte en bisak.

– Formen är en del av tekniken, säger Björn Gunnarsson, Aesthesis vd och grundare.

Även om marknadsföringen innehåller ord som ”avantgarde” och ”sensuell” har det inte gjorts några kompromisser med ljudet. Processen började med att välja ett högtalarelement. Det blev en koaxial-diskant på en tum som sitter i centrum av en 6,5-tums bredbandselement. Under turerna mellan simulationer i Matlab och prototyper i verkstaden blev högtalaren en världsunik kombination av tre tekniker: diskanthorn, vågledare och basreflex.

De audiofila fackuttrycken kan förklaras enkelt – Aesthesis har lyckats förena tre motsträviga principer för att få en plan frekvensåtergivning ur en högtalare som mest borde ge skrikig diskant eller konstiga resonanseffekter.

Aesthesis har drivit designprocessen, men kunskaperna om material och tillverkning kommer från andra svenska företag.

– Och kolfibern läggs för hand, de är handlackerade och stålet är handfräst, säger Björn Gunnarsson.

Gramophone-högtalarna kommer bara att säljas i 100 exemplar, och tillverkas på beställning. Priset blir omkring 650 000 kronor per par. Björn Gunnarsson gjorde ett medvetet val att lägga den första produkten i lyxklassen. Det ger uppmärksamhet, och Aesthesis slipper tävla med de billiga tillverkarnas skalfördelar. Startkapitalet bestod i huvudsak av många timmars gratisarbete. Men Björn Gunnarsson tror inte det blir något problem att gå runt.

– Gramophone kommer att ge tillräckligt kapital att ta fram mindre, mer lätthanterliga högtalare.