Två granskningar av verksamheten vid Interaktiva institutet har gjorts på uppdrag av institutets ägare, Stiftelsen för strategisk forskning. Efter fem års forskning kring "kreativ kommunikation" - något som bland annat resulterat i avslappningsspelet Brainball - ska stiftelsen i höst fatta beslut om hur mycket pengar det blir till Interaktiva institutet i framtiden.
Efter mycket skarp kritik från en internationell vetenskaplig kommitté har stiftelsens styrelse begärt att Institutet snabbt ska upprätta en handlingsplan. Dessutom vill stiftelsen ha ett förslag på hur den kan dra sig ur ägandet.

Trots kritiken är det dock inte fråga om att lägga ned verksamheten. Idén att låta konstnärer, forskare och hackare jobba ihop på ett okonventionellt sätt är bra, tycker granskningsgruppen. Och det finns både entusiasm och enskilda arbeten i världsklass. På några år har institutet byggt upp ett dussintal filialer, så kallade studior, runt om i landet.
Tillsammans har de en omsättning på närmare 100 miljoner kronor om året.Det gör Interaktiva institutet till en av världens största forskargrupper inom sitt område, där MITs Media-lab troligen är den största. Desto större anledning att ställa höga krav, anser granskarna.

"Ett konsultföretag snarare än ett spirande forskningsinstitut" säger de i sin rapport. Institutet har varit ofokuserat, och låtit studiorna mer eller mindre leva sina egna liv. Verksamheten har spretat åt olika håll, regionala och kortsiktiga hänsyn har styrt inriktningen snarare än vetenskapliga visioner, och kunskap har inte spritts mellan de olika studiorna. Dokumentationen är inte tillräcklig, och det är oklart vad man lärt sig av många av projekten.

Interaktiva institutets vd Kenneth Olausson håller med om det mesta av kritiken från granskningsgruppen.
- Granskningen är till för att hjälpa verksamheten, och de har kommit med många bra aspekter.
Samtidigt tycker han att det finns skäl till att det blivit som det är:
- Vi är en annorlunda fisk som befinner sig mellan konst och vetenskap. De första fem åren har vi experimenterat ganska fritt med både innehåll och metoder.
Men han håller helt med om att det är dags att stanna upp och tänka efter - särskilt när det gäller kvalitetssäkringen av det vetenskapliga.

I oktober ska han lämna en plan för hur man ska komma till rätta med problemen till den strategiska forskningsstiftelsen. Men stiftelsens styrelse har också begärt en utredning om hur stiftelsen kan ta sig ur ägandet. Kanslichefen Björn Brandt tycker inte det är bra att ha den dubbla rollen att både finansiera och äga.
- Som ägare har vi ett ansvar för att verksamheten inte går i konkurs. Samtidigt delar vi ut pengar till oss själva.
- Stiftelsen ska hela tiden göra strategiska bedömningar och inte låsa oss fast vid en viss verksamhet genom att äga den.